Aftonbladet – 15 december 1853, sida 2

Matts Pehrsson från Stockholms län önskade att ständet måttn bestämma att dess ledamöter i utskottet borde rätta sig efter deputcrades önskningar; men detta motsades af David Andersson, som päminde att de deputerade icke varit i tillfälle att yttra sina verkliga tankar, utan blott att förklara sig öfver frågor, som på hög befallning framställdes, hvarföre utskottet ock vore oförhindradt att behandla frågan på sätt som nyttigast var. Förre talmaenen Nils Persson bessridde lagstiftningen rätt att fatta beslut röraude frälseräntorna, emegan han ansäg dem vara i samma kategori som enskild egendom, och utsträckte af samma skäl sin motion derhän att icke andra eller flere persedlar än dem deputerade i länen önskat måtte föreslås. Petter Classon, J. P. Danielsson från Calmar län, Carl Ersson från Westmanland, Per Andersson och Ola Olsson från samma län, Bergström och Nils Ersson frän Kopparbergs och Lagergren frän Gottlands län samt Wermlands representanter talade alld för bifall till länsdeputerades önskningar och dagsverksskyldighetens förvandling i penningränta. Rutberg var för sin del och i fräga om det län, hvarifrån han är, nöjd med den kongl. propositionen med vilkor att skattegifvares rätt att uppsäga persedlarne till leverering in natura bibehålles, — hvilket ock af alla, som yttrade sig, på det bestämdaste yrkades. Med alla dessa anmärkningar remttterades propositionen till Statsutskottet.