Aftonbladet – 15 december 1853, sida 2

uionären stödde sig hufvudsakligen på den äsigten att man borde börja med kommunikationernas öppnande utifrån inät, och ej tvärtom, ty derigenom vinnes att i samma män som jernvägen vidare utsträcktes inätc närmas allt större och större del af landet till utlandet. Nägon plan för detta skänska jernvägssystem innehöll motionen emellertid icke, utan för-s behöll sig hr Roth att dermed framdeles få inkomma. Remitterades till statsutskottet. ———— Bondegtåndet. Plenum den 14 Dec. f. m. Då kongl. propos. om de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling var uppläst, uppträdde: Petter Jönsson från Träslända och höll ett litet loftal öfver den sorgfällighet hvarmed ämnet var utarbetadt. Emellertid ville han anmärka att då länets deputerade blifvit hörda, hade de yttrat sig för blott småpersedlarnes förvandling i penningar och önskat, att, jemte det räntetagarnes rätt att uppsäga räntan vill leverering in natura, denna rätt måtte bibehållas för räntegifvarne i fråga om alla de öfriga persedlarne. Den-kongl. prop. medgifver sådan rätt ät de skattskyldiga i Jönköpings län blott i fråga om spanmäl, men han hade uppdrag af kommittenter att yrka bifall till deputerades önskan, hvilket ock för länet är af stort behof. Sandstedt från samma län hade väckt motion i samma syfte, hvari han äfven fäste uppmärksamhet på vigten af att artikeln smör utbyttes emot talg. 1 denna motion instämde öfrige representanter från Jönköpings län, Daniel Danielsson med serskildt yrkande att räntegifvarnes uppsägningsrätt utsträcktes till alla räntepersedlar. Förre talm. Nils Persson hade ock väckt motion om att för Kronobergs län den delen af räntan som den kongl. prop. föreslår att utgöras i smör i stället mätte förvandlas i talg, hvarjemte han yrkade att räntegifvarne måtte bibehållas oförkränkta ; fu uratdriga rätt att uppsäga tiosdou tl leverering in natura då I de så vr godt funne. Denna motion motiverades dels genom påminnelser om länets lokala förhällanden, hvarigenom det ofta kunde bli svärt för landtmannen att afyttra sina produkter och anskaffa kontanter, dels genom påminnelsen att den framtida ladugårdsproduktionen skulle komma att afse mera afsalu af slagtboskap än tillverkning af smör, hvars pris för öfrigt är af den fluktuerande egenskap attl. man kunde befara en svår skatteförhöjning om denna vara blefve fastställd såsom räntemedel. Johan Pehrsson från Upsala län hade i ämnet in-j. gifvit en .framställning och motion, som i morgon skall meddelas. Johannes Nilsson från Skåne ingaf en motion om förvandling af de indelta räntor, som utgöras till akademistaten i Lund och apostroferade i skarpa ord let prejeri som utöfvas af de vördige fäderna, professorerna i Lund, genom hvilket blotta forsellönen uppdrifves till en högst tryckande beskattning. Sahlström från Stockholms län erinrade, att det är ett lika beklagligt som betänkligt förhällande att hvar och en som yttrar sig om den kongl. propositionen mäste vara afvogt sinnad emot den. Men sådant kommer af den afvikelse från hvad Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förut beslutat, som förefinnes i den kongl. propositionen. Att räntetagarne förlora sin rätt att uppsäga räntorna till leverering in natura är en alltför obetydlig del af den beslutade skatteförenklin gen och det är smärtsamt att erfara det länens deputerades framställda önskningar icke vunnit afseende emedan landshöfdingarnes yttranden i allmänhet va rit stridande deremot. Hvad serskild beträffade Stockholms län, så hade der alla deputerade, utom två som varit löntagare, önskat fastställande af blott spanmål och penningar såsom räntetitlar. Bland de i kongl. prop. föreslagna persedlarne voro hö och dagsverken dem han synnerligen ville bestrida. Hö är en artikel, som i Stockholms län högligen fluktuerar i pris, och dagsverken kunna icke räknas till produkter af jorden, hvilka dock äro de hvaraf skatten skall tagas, utan tvärtom ett medel för produktionen; de utgöra en personlig tjenstbarhet, som Sveriges bondeständ numera icke rättvisligen kan underkastas. För öfrigt fann talaren det oförklarligt att propositionen gjort undantag för frälseräntor, då dessa härleda sig från staten; på sådant sätt skulle frälserän. tors innehafvare ega större rätt än kronan som meddelat den. Lösningsrätt för kronotionden efter årets markegång förordade talaren önskningsvis. Talaren önskade och hoppades att statsutskottet skulle fästa tillbörligt afseende vid länsdeputerades framställda önskningar och i fräga om Stockholms län förorda blott spanmäl och pengar säsom räntetitlar, hvilka väl ock kunde vara de bästa för hela riket. Ett motsatt förhållande skulle väcka ett stort och rättvist missnöje samt förorsaka en stor skada för det skattdragande folket, så mycket mer som smäpersedlarne i Stockholms län blott utgjorde 5 procent af räntorna och säledes deras förvandling vore en obetydlighet och det icke förefanns någon säkerhet att ej förenklingen eljest i stället blefve en kännbar förökning af skattebördörna. Holm och Wassmuth instämde med Sahlström och Medin i fråga om frälseräntorna. Anders Andersson i Walla ansåg Skaraborgs län stå i nästan samma förhällande som Upsala län, beklagade frågans nuvarande ställning, och förenade sig med Johan Pehrsson samt Sahlström. För öfrigt förbehöll han sig att vid annat tillfälle få utveckla sina åsigter. Ilenrik Andersson förklarade sig emot dagsverkens bibehållande säsom räntepersedel i Örebro län. Vid länets deputerades möte hade de flesta varit för dagsverkenas förvandling till penningar. Dä dagsverken stadgades säsom skatteprestation var kronan i behof af dem, men den tiden är nn förbi. Svartling talade äfven för dagsverkens förvandling till pengar i Östergötlands län, och instämde med Sahlström i åsigten att de ej äro produkt af jorden, utan medel för produktionen, hvarföre de ej borde vara skattatitel, Alla östgöta-representanterna instämde: i Anders Pehrsson från Örebro län påminde att man för sex är sedan trodde sig ha skäl till förhoppningar om mera tillfredsställande lösning af denna fråga än den kongl. propositionen nu kunde ingifva. Äfven Ihan fordrade dagsverkens förvandling i penningar. Med honom instämde öfrige representanter från Örebro län, Erik Ersson från Gefleborgs län uppläste ett skriftligt anförande med anmärkningar emot den köngl. Ipropositionen af samma syfte som de öfriga. Med Ihonom förenade sig länets öfrige representanter. 1 Lars Larsson från Elfborgs län ansåg den kongl. -Ipropositionens hela förtjenst hafva stadnat vid lättnad för debiteringen och uppbördsmännen. Han talade för bibehållande i hans län af blott spanmäl och Ismör; ville ha dagsverken förvandlade till penningar, -Joch ansäg frälseräntors innehafvare ej hafva bättre lrätt än kronan för sina räntor, I Ola Månson ansåg Johannes Nilssons förslag redan Ivid förra riksdagen var bifallet af ständerna; var i Isjelföa frågan af samma tanke som motionären, hvars I framställnings enlighet med verkliga förhällandet han lvitsordade, men ville att han skulle ätertaga sin motion såsom obehöflig genom beslutet vid förra riksdaenam man Tahannase Åilesan mwidkhlaf gin matinn