Aftonbladet – 14 december 1853, sida 1

SS oe 202 NO Py EO agas å Aftonblads-kontoret vid Mynttorget, mot 3 skil RR Den ena af dessa åtgärder är inskränkning af tiden under hvilken bränvinsbränningen fär utöfvas, i afsigt — dels att derigenom minska såväl sjelfva -tillverkningens belopp, som ock den anledning till omåttlig förbrukning, hvilken en genom oafbruten tillverkning under 6 månader af äret beredd daglig och lätt tillgång på bränvin alstrar, dels äfven att i sin mån förekomma de för landet i ekonomiskt hänseende menliga följder, hvilka boskapsskötselns hufvudsakliga grundande på bränvinsbränningen visat sig medföra. Den andra åtgärden är förhöjd beskattning, jemte bränvinets deraf följande högre pris, som, enligt flerfaldigt vunnen erfarenhet, äfven verkar till minskad förbrukning. Vidkommande bränningstiden håller K. M:tföre, att densamma lämpligen kan inskränkas till 2:ne mänader: en på hösten — sä att tillfälle mä vara till begagnande af slösäd eller skämd potates — en på våren, hvarigenom erbjuder sig en nödfallshjelp, om fodertillgången börjar tryta innan kreaturen kunna släppas på bete. Kongl. Maj:t skulle dock icke anse berörde tidsinskränkning göra tillfyllest, såvida ej. K. M:t hyste den förhoppning, att rikets ständer i fråga om bränvinstillverkningens väsendtligen högre beskattning skola gå den allmänna rösten till mötes. Då emellertid öfvergången till den förkortade bränningstiden bör ske med varsamhet, för att bereda till-. fälle åt nuvarande tillverkare att efter de nya förhål-! landena förändra sin hushållning, finner K. M:t, un-! der de 2:ne första åren efter det den nya författningen trädt i verkställighet, bränvinsbränningen böra, såvida icke felslagen skörd föranleder särskildt undantag, tillåtas 3:ne månader hvarje är, nemligen en och en half månad om våren och lika länge på hösten. En sädan öfvergängsbestämning bör icke för långt utsträckas, enär sannolikt under mellantiden bränvinstillverkningen kommer att drifvas med ökad ansträngnings : Det är Kongl. Maj:t icke obekant, att flere jordbrukare högt uppskatta de fördelar, som husbehofsbränningen förmenas tillskynda landtbruket, och att, om än desse vid närmare granskning blott befinnas vara skenbara, deras borttagande dock skulle af mången landiman anses såsom ctt störande af hans ekonomiska välfärd. .Då dessutom de mindre bränvinspannornas antal så aftagit, att de numera ieke kunna anses utgöra tredjedelen af hvad de år 1829 i riket utgjorde, finner Kongl. Maj:t, under sädant förhålande, husbehofsbränningen hvarken böra förbjudas eler beläggas med lika hög skatt, som för de större rännerierne kan anses lämplig. Men ehuru det lider intet tvifvel, att, om en betydligt förhöjd bränvinsbränningsafgift tillämpades lika å alla brännerier, de mindre, hvilka icke kunna bränna med samma fördel, som fabrikanter genom konstapparat äro i tillfälle att vinna, skulle befinnas oförmögne att bestå vid sidan af de större, kan dock till .de mindre brännerierne i sådant afseende icke hänföras den bränvinstillverkning i större skala, som en stor del jordbrukare i alla provinser utöfva såsom inäring till jordbruket, utan blott den, som endast afser tillverkning till husbehof. Det följer häraf, att om bränvinsbränningen, till vinnande af ofvanantydda vigtiga ändamål, skall Kunna högt beskattas, utan husbehofsbränningens fullkomliga upphörande, måste skillnad göras emellan husbehofsoch fabriksbränning samt skatten i dessa båda särskilda grenar af samma industri bestämmas enligt olika grunder. Dock måste härvid iakttagas den största varsamhet, så att icke genom en till sin verkan alltför betydlig skiljaktighet må åstadkommas ett premium för deti statsekonomiskt hänseende mindre gagneliga tillverkningssättet och säledes en uppmuntran beredas, till minga förut nedlagde husbehofspannors återupptagande. Vid husbehofsbränning synes den enda beskattningsgrund, som utan allt för stora svårigheter vid tillämpningen skall kunna genomföras, vara pannerymden, dock med bestämmande af viss form och beskaffenhet af de pannor, som dertill få begagnas, och under iakttagande, att, dessa icke få öfverskrida en viss rymd. Det är beräknadt, att en 18 kannors panna med mäskvärmare, och en 27 kannors panna utan sådan förmår, då redskapen är af förmånligaste konstruktion, under 2:ne månader åstadkomma omkring 1220 kannor bränvin; oeh derutöfver synes anspråket på husbehof å denna vara icke böra sträckas. Vid fabriksbränningen åter synes skattens bestämmande efter inmäskningskarens rymd vara den säkraste utvägen att åstadkomma en mot tillverkningen svarande beskattning; och härvid fordrar kontrollen; att mäskekaren icke få vara under en viss större rymd. Beträffande bränvinsskatWeus belupp, är, såvidt från publicistiska afhåndlingar och en mängd från alla landsorter till Kongl. Maj:t detta år ingångna petitioner i det riksvigtiga ämnet får slutas, ett icke ringa antal medborgare af den mening, att afgiften ej bör bestämmas ringare än trettiotvå skillingar banko för hvarje tillverkad kanna. Redan den omständighet, att en derefter för husbehofsbränningen lämpad skatt påtagligen skulle för denna näring verka lika med ett absolut förbud, förhindrar Kongl. Maj:t att nu föreslå afgiftens bestämmande till så högt belopp. Det är dessutom vid denna frågas pröfning af vigt att icke förbise vådan af utändskt bränvins insmugling, hvartill frestelsen nåturigen stegras, om priset äå den inhemska varan uppdrifves alltför högt. Om deremot skatten bestämn till hölften af nämnde belopp eller 16 skillingar bko för hvarje kanna bränvin som genom fabriksbränning kan -åstadkommas, anser Kongl. Maj:t icke. allenast afseende, så vidt möjligt, vara egnadt åt nyss antydda betänkligheter, utan jemväl all anmärkning undanröjd mot varans oskäliga fördyrande för dess måttliga förbrukare. Sammanräknar man med det ör bränvin här i riket under vanliga är gällande artipris nyssnämnde afgift samt utminuteringsbeskattning och minutförsäljarens vinst, kan förbrukaren af denna vara erhälla en kanna för 1 rdr 4 sk. bko, eller ett jumfrumätt för 17?, sk. När spanmålsprisen stigit till nuvarande höjd, kan ändoek en kanna bränvin i minut säljas för I rdr 16 sk. bko, d. v:. s. jumfrumättet för 2 sk. Ungefärligen häremot svarande pris äro gällande i Norge, hvarest produktionsskatten är bestämd till ett belopp af som miotsvarar 17 ; sk. svenskt bko för kannan, och der dessutom erlägges en utminuteringsafgift pr kanna af ungefär 12 sk. samma mynt. Det vore obestridligen icke utan gagn om öfverensstämmelse i pris de förenade rikena emellan kunde komma att ernås. Om säledes fabriksbränningen beskattas med en afnde emot 16 sk. bko för hvarje kanna af ;jliga tillverkning, har dock Kongl. Maj;t af våda skäl trott afgiften för husbehofsbrän— Det är bara en skråma; men nu vet jag hvad jag har att rätta mig efter i afseende på mina nervers fasthet; och jag finner att en fara på afstånd är på nära håll ingenting alls. — Sedan du nu blifvit van, — sade Servian glädtiot, — så låt det dervid bero. Alla