Aftonbladet – 14 december 1853, sida 1

— Det är bara en skråma; men nu vet jag hvad jag har att rätta mig efter i afseende på mina nervers fasthet; och jag finner att en fara på afstånd är på nära håll ingenting alls. — Sedan du nu blifvit van, — sade Servian glädtigt, — så låt det dervid bero. Alla värjstyng sluta ej med skråmor. — Jag förenar mina råd med er onkels, — återtog fru Caussade. — Man bör vara tapper men försigtig. — Tusan! — utropade öfversten. — Ni har blifvit rasande försigtig, fru hjeltinna, som så föraktade försigtiga karlar. Gör giftermålet redan verkan? Giftermålet ! — sade Felix förbluffad. — Ja, herr löjtnant! — återtog öfverste Herbelin muntert. — Vet, att i cr frånvaro och utan att ens hafva den artigheten att begära ert samtycke, hafva vi ställt till ett giftermål, der ni skall bli marskalk, minsann! Se så, i stället att spärra upp ögonen som om jag berättade för er om reträtten från Moskwa, så gå och kyss er tant på handen. — Min tant: — utropade den unge Cambier oc vände sig helt häpen till Estelle. — Ja, min vän! — sade Servian, som bemödade sig att mildra det slag denna hastiga och oförmodade förklaring förorsakade den romaneska ynglingen; -— fru Caussade har gifvit sitt bifall att blifva din tant. Denna titel kan blott föröka den vördnadsfulla tillgifvenhet du egnat henne, och jag honpas att du skall visa dig värdig hennes välvilja. Då fru Caussade. såg den unge mannens bestörtning och huru han gjorde våld på sig för att ej brista i tårar, kände hon det deltagande medlidande som ett älskvärdt barns bedröfvelse alltid uppväcker i ett qvinnohjerta. — Ni skall i mig få en god gammal tant, — sade hon med smekande röst; — jag skall lemna: er så sällan som möjligt. Då ni har begått något mycket fult streck som ni ej törs bekänna för er onkel, skall ni komma och bikta er för mig. Då ni kommer ut från Saint-Cyr skall jag ge er ett vackert gehäng