Aftonbladet – 12 december 1853, sida 2

ning genom stränga lagar som förbjödo eller inskränkte användandet af denna hans tillhörighet, minskades skogarne med förvånande hastighet, — Man gjorde allt för att undandraga sig denna förhatliga lagstiftning. Man nedhögg och odlade när man blott kunde; skogarne öfverlemnades åt djuren, som förstörde de unga träden. Man aktade sig väl att återplantera, för att ej ånyö falla under oket af denna lagstifning, och skogarne försvunnon ). . Men, torde man invända, i Sverige hafva inga sådana lagar varit, och dock hafva skogarne blifvit förstörda och förstöras ännu, så att skogsbristen står för dörren. Ja, så påstår man, och så sade man redan i Gustaf Wasas tid; och likväl hafva vi ännu skog, äfven till utförsel, och likväl hafva vi ännulägre priser på denna vara än i de flesta andra länder. Det är en besynnerlig sak med den skogsbristen! Vi skola i en fortsättning af denna artikel framställa vår åsigt om det närvarande förhållandet i detta hänseende. ) Dictionnaire de VEconomie politique, par Coquelin, I p. 543. :