Aftonbladet – 12 december 1853, sida 1

lyitning och betydenhet HO TC plestvillattuletbp som det förut icke haft på nära ett ärhun-(ge drade.: Den sällsporda förmåga Petreegde, let! att vid förefallande frågor af någon politisk betydenhet; kunna såväl i muntliga som skriftliga anföranden framdraga de mest karakteristiska af den nästföregående tidens styrelseåtgärder, och att sammanhålla och gruppera dem till tablåer öfver det rådande regeringssystemet; hans troligen icke af någon annan bland våra offentliga män eller skriftställare upphunna talang att uttala sanningen osminkad och derunder stundom vidröra de mest ömtåliga punkter utan att öfverskrida gränsen af det parlamentariskt tillständiga, ådrog sig innan kort en lika allmän uppmärksamhet och bifall hos allmänheten, som det väckte oro hos de makthafvande. Att det icke blott var den tanklösa massans popularitet, som härvid tillföll honom, bevisar det stora förtroende han egde inom sitt eget stånd, der man hufvudsakligen ansåg honom såsom majoritetens ledare, och hvarest ban detta oaktadt värderades äfven af dem, som dagligen utgjorde hans motståndare i debatterna, samt af de förnyade kallelser han erhöll för hvarje riksdag, så länge han kunde:emottaga dem och Iför hvilka han gjorde en stor uppoäring af en tid, som annars verksamt egnades åt stänIdiga omsorger för och förbättringar i jernbruksindustrien vid hans vidsträckta egendoImar, der han sträckte sin omtanka ända till detaljerna af förvaltningens : Att en man, som vid riksdagarne uppträdde Iså fruktansvärdt emot det föråldrade i vårt statsskick och emot ett regeringssystem, som icke syntes ega kraft eller. vilja att skilja sig lifrån de nötta spåren, skulle blifva föremål för bittra anfall från dem som ville ställa sig in hos detta system eller tagit på hand att tjena det, var att förvänta. Det dröjde också icke länge förrän man såg den tidens halfofficiella publicister rikta sina konservativa vapen hufvudsakligen emot honom, och då detta icke förslog, sökte man en tid emot honom begagna samma taktik som ofta varit Inyttjad mot dem, hvilka förfäktat åsigter, stridande mot de maktegandos,-då-mansökte att gifva hans opposition färgen af personlig fiendskap mot konung Carl Johan, hvartill dock icke fanns någon skymt i hans själ, der godmodighet och försonlighet utgjorde ett hufvuddrag, som alla hans närmare bekanta kunna bevittna. Man försmådde stundom icke ens begagna förtalet, om hans förhållanden såsom enskild medborgare och husbonde tjm. m., ett försök, som dock snart måste Alstranda mot det allmänna tänkesättet i orten, , Igrundadt på den närmare kännedomen om Ihans frikostiga välgörenhet mot en mängd obemedlade slägtingar och hans välvilliga redbarhet emot sina underhafvande. Det vari blott ett fel hos dessa, hvilket han icke fördrog, nemligen fallenhet för dryckenskap. Om hans personlighet kunde gifva rum: förl. någon anmärkning, så skulle det tilläfventyrs! kunna sägas, att han på de sednare åren emel-l lanåt förrådde en viss dysterhet i lynnet, trolil gen härledd af detredan begynnande lidandet, men hvilket dock i kretsen af några förtroliIgare vänner upptinade och gaf rum för ett älskvärdt och lifvande skämt. Det var dennal sistnämda egenskap, jemte hans förutnämndal godmodighet, någonting som man skulle kunnal kalla elefantnatur, som ensamt förklarar att han inom få timmar kunde åter draga till sig ledamöter af ståndet, hvilka han nyss förut under värman af en diskussion hade gått temligen strängt på lifvåt. Vi ingå icke här i några specialiteter af Petres riksdagsmannaverksamhet, hvilka förut äro tillräckligt kända, utan hafva blott velat påminna om den allmänna karakteren af hans offentliga lif. Man har i detta hänseende om hans politiska uppträdande gjort den anmärkningen att det hufvudsakligen var negarift till sin art; men utom det att detta till en viss grad utgör den först framstående karakteren af all arlamentarisk opposition, så måste det äfven serskildt blifva en följd af de åsigter rörande systemet i det hela eller i dess allmänna omfattning, hvilka Petrå sökte att göra gällande. r-jEn politiskt bildad man, genom studier äfven n lafstörre arbeten i dithörande kunskapsgrenar på is) lediga stunder, var han en ibland dem som un lifligt uppfattade, att den förlamning och förot!stelning, hvarmed ett småningom men oaflåtta ligt vesande byråkratiskt och centraliseradt js statsmachineris inkräktningar hota den enor skilda kraften och friheten i vår verlsdel och ot hvari den närvarande tiden har så stora likva heter med perioden af Roms kejsardöme, der sh man äfven arbetade på materiella förbättriner! gars, men förgväfde den andliga sjelfverksh samheten, skall, om någon förändring deri yr, licke inträffar, sluta med att först göra mängg)den af folket till trälar för den så kallade ordningens skull, och omsider, när rötan i raldet inre hunnit sprida sig, göra det hela till rof för en invasion af naturfriskare stammar. en Det undgick icke Petrs skarpsinnighet, att ull statsskicket äfven i vårt land redan under osiflere generationer fortgått i denna riktning, n-Igrundlagd genom den byråkratiska skanpelse hvarmed konung Carl den elfte gaf det en första svåra slagåt ät den senskilda och igkommnnalfriheten, och sedermera på ett nverksamt sätt fullföljd genom denaf Gustaf g,jden tredje vidare utvecklade polisstyrelse och klundantagslagar, som derefter fortgått inntill närvarande tid och synts blifva med: mer och mer förkärlek omfattad af de maktegande. g-IPetre var en ibland dem, som djupt genom ilträngdes af.den känslan, att ett sådant tillstånd, enlunder den ökade faran af den svaghet hvaraf ashde politiskaorganerna för folkets vilja och de Jönskningar lida genom splittringen inom den m lfyrdelta ståndsrepresentationen, att ett sådant ra tillstånd, säga vi, är af den största våda för eti Sverige, som med sitt geografiska läge mot chlöstern och sin ringa befolkning väl behöfde n-samla all den kraft, som känslan af belåtent och sijelfständighet hos den stora massan