tillstyrker jag, föratt uppnå det aflägse mål, som man (?) föresatt sig att söka,. Logiken 1 detta resonnemang äro vi icke nog lyckliga att kunna fatta; tvärtom synes det oss vara klart att, om det är obetänkt att börja ettföretag, emedan det icke medför den dermed åsyftade nytta, så är det ännu mer obetänkt att med tiodubblade kostnader fortsätta och fullfölja detsamma; och hvad särskildt angår Köpings-Hult-jernvägen, så kan den utan tvifvel i och för sig komma att blifva fruktbringande, utan att derföre hela landet behöfver öfverspinnas med ett jernvägsnät, märk läsare — för att icke arbetet skall kunna kallas halfgjordt,!! : : För egen del äro vi, som läsaren känner, så lifligt öfvertygade om det riksgagneliga i både materielt, intellektuelt och moraliskt hänseende, af kommunikationernas befrämjande genom jernvägsförbindelser, att vi, för att skyndsamt vinna ett sådant ändamål efter en med sakkännedom och förstånd uppgjord plan, icke tveka att tillstyrka för våra tillgångar ganska betydande uppoffringar. Vi kunna således icke annat än med tillfredsställelse se, att jernvägarne i hr finansministern förlorat en motståndare, som säkert icke varit så litet verksam för att bereda misslyckandet af det första steget,, men vi kunna likväl icke tillbakahålla vår förvåning öfver deanförda motiverna till hr frih:s omvändelse i denna fråga, hvilka vittna om ingenting mindre än statsmannens karakter och blick. Detta tyckes till och med hafva varit genomskinligt för hr friherrens alter ego statsrådet Gripenstedt, hvilken, som bekant är; jemväl biträdt vid försöket att rifva sönder R:s St:s beslut om Köping-Hultbanan, dervid. understödd af hr ecklesiastikministern dr Reuterdabl och; om vi ej misstaga oss, statsrådet Ulner, hvilka således väl få anses nu äfven hafva kommit på bättre tankar. ; i Beträffande i öfrigt hr finansministerns spådom angående de verkligaste fördelarna, hvilka i framtider komma att åtnjutas af kommande slägtern, medelst antagande af regeringens förslag till jernvägsanläggningar genom statens försorg, torde vi blifva i tillfälle att en annan gång yttra oss. oc : RA TE — I en fransk tidning finna vi följande skrifvelse från centralkommitteen för evangeliska alliansens franska afdelning till hans excellens justitieministern herr grefve G. A. Sparre. Fill hans excellens, ministern för inrikes angelägenheterna, Stockholm, 4 Herr minister! fFlders excellens kan icke vara obekant med den stora till en sammanslutning. syftande rörelse, som företett sig hos de kristna i Europas, Asiens och Amerikas särskilda länder, och hvilken gifvit upphof åt den förening, som är bekant under namn af Evangeliska Alliansen. Denna förening, som är ett kärIeksband mellan kristna af nästan alla protestantiska bekännelseformgr och innefattar medlemmar af de nationala kyrkorna, wessleyanska metodister, baptister, independenter o..s. v., har sedan sin stiftelse vunnit en allt större och större utsträckning, och uppenbarar ögonskenligen den sannfärdiga enhet, som sammanlänkar alla Guds barn, äfven med några skiljaktigheter i lärobegreppen. De evangeliska kristna i Frankrike, Belgien och det franska Schweiz hafva l med värma slutit sig till detta sköna förbund, och bilda tillsammans den evangeliska alliansens franska afdelning, hvars centralkommitte och styrelse vi för närvarande utgöra. Det är i denna egenskap som vi gå att inför eders excellens i ödmjukhet frambära några önskningar, hvilka hos oss uppstått i -auledning af Händelser som nyligen timat i Sverige. Vi hafva med smärta erfarit, att i flera delar af detta land förföljelser träffa medlemmar af den kristna bekännelsen derföre, att de till inbördes: uppbyggelse hälla sammankomster utom den allmänna gudstjensten. Vi lida med dem säsom barn af samma lekamen (Ebr. 13. 3). Om evangeliska alliansen i sin helhet funnit sig uppfordrad till bemödanden för att utverka dr Achills och makarna Madiais. befrielse, hvilka uti Roms och Toscanas fängelser höllos inneslutne för sin tro, huru mycket mer känna vi oss ej förpligtade att taga samma steg för bröder, hvilka i ett protestantiskt land underkastas penningeböter och fängelse vid vatten och bröd, endast och allenast för det de vilja tjena Gud efter sitt samvete. Alltifrån den stund då dessa händelser blefvo för oss bekanta, har ett lifigt deltagande uppenbarat sig för dessa våra bröder, och böner häfva offentligen blifvit hållna för deras befrielse; också är det i medvetandet att endast tolka känslorna och Öönsknir a hos det stora fertaletaf evang a kristne, som tala franska språket, som vi gå att bönfalla hos eder, herr minister, att ni ville använda hela edert infly tande för att hos H. M. Konungen af Sverige och Rikets Ständer utverka upphäfvandet af de stadganden, i kraft af hvilka våra bröder lida för en rättighet, hvilken de liksom vi anse såsom den dyrbaraste at alla. e Vi erkänna att de kristna böra vara de första att vaderkasta sig sitt lands lagar uti allt som icke strider mot Guds ord. Men vi tro också att de hafva rätt att dyrka honom efter sitt eget samvete, till och med utom den offentliga gudstjensten, så snart denna ej mer fyller deras andliga behof. En stor lagstiftåre, Napoleon, har, sagt att lagens välde slutar der samvetets begynner,. Dessutom bevisar historien, att aldrig hafva förföljelser, af hvad beskaffenhet de än varit, någonsin hämmat rörelser till separatism, och att de länder somåtnjuta den största sedliga, politiska och materiella välgång, äro de i hvilka den kristliga verksamheten baft den största friheten att utveckla sig i alla riktningar och under alla former. Vi hade ännu många saker att tillägga, men vi tro. oss böra afhälla oss från vidare utvecklingar, och bedja Gud, som böjer menniskors bjertan, att till våra bröders fromma verka på alla de personer, som på ärendena i konungariket Sverige hafva något inflytande. T ; det vi tillitsfullt vända oss till eder med vär framställning i det hopp att ni benäget upptager den, och åkalla öfver H. M. Konungen af Sverige och hans regering den högstes välsignelse, ha vi äran för eder, hr minister, uttrycka vår vördnadsfulla tillgifvenhet. På centralkommitteens för evangeliska alliansens franska afdelnings vägnar. a Presidenten H. Olivier, evangelisk prest. Vice-presidenten Henry de Jersey. : Sekreteraren Ed. Tollichet. I samma tidningsnummer hvarur vi hemtat BIN OT möte ft SFP SG Ek SS RJ ve ker mA ob ng HR fr rk An) Yr åå