Aftonbladet – 8 december 1853, sida 1

figt det! just å propos! Det kan ni riktigt skryta med. Vet ni då icke att Estelle ej har större nöje än att sitta till häst och att hon skjuter en dufva i flygten. — Jag vet det, — svarade Servian. — Och för att behaga henne har ni ej hittat på något bättre än att måtta åt henne med glödgande skott? Det var ett nymodigt galanteri! ! i — Jag har icke pretention att behaga fru Caussade. — Men ni önskar det åtminstone? — Inte numera, — sade Servian kallt. — Är. ni säker. på det? — frågade öfversten med ett godmodigt skratt; — om jag minnes rätt,reser kärleken mindre fort än han kommer. så — Hvem har sagt er att jag vore kär? Ar det fru Caussade? — Det är hon sjelf, — svarade öfversten. — Hvarföre skulle jag ej gå rakt på saken? Emellan gamla vänner som vi är all diplomati öfverflödig. Ni har friat till min dotter? — Och er dotter har gifvit mig afslag. — Det är nog inte hennes sista ord, det vill jag slå vad om, efter hvad som föregått under dessa sista två dagar. Hvad mig angår behöfver jag ej säga att jag föredrar en förbindelse med er framför hvarje annan. — Min bästa öfverste, — svarade Servian med ett något smärtsamt leende, — jag tackar er för det deltagande ni visar mig. Var öfvertygad att det skulle varit mig mycket ljuft att ännu fastare tillknyta det vänskapsband som förenar oss, genom att bli er måg; eller rättare er son; men detta hopp var en villa, som ej mera bländar mig. Skall jag fullkomligt säga er min tanka? Ja, ty jag skulle illa motsvara er uppriktighet om jag; visade brist på sådan. Jag tycker nu att fru! Caussade gjorde väl då hon afslog min hand.