Aftonbladet – 7 december 1853, sida 1

NISLCOTISK ertarennet, som man atven vid detta tillfälle ser bekräftas, att då politiska reaktionsperioder : inträffa, ser man äfven snart derefter klassoch kotteri-intressena i alla riktningar sticka ut sina trefvare för att undergräfva de allmänna och naturliga rättigheterna ochgöra inskränkningar på allmänhetens bekostnad. De första och enklaste begrepp, de mest afgjorda sanningar sättas då ånyo i fråga, och det finnes intet annat medel deremot, än att protestera mot sådana tillgrepp så långt det sunda förnuftets kraft räcker. Hvad beträffar det skäl för näringstvånget eller det så kallade ordnandet, som replikanterna vilja hemta ifrån nödvändigheten att kontrollera, att de, som vilja begagna sig af näringsfriheten, ega sådana qvalifikationer, att de kunna bära friheten — ett ömt förmynderskap från replikanternes sida, som dock det öfriga folket torde undanbedja sig— och icke genom missbruk deraf falla fattigvården till last,, — så är denna fras icke mindre ihålig än de näst förut vidrörda. Ty dels är det ingalunda visadt att fattigvårdens bördor ökats af dem som begagnat försörjningsrätten; dels måtte det också vara tydligt, att den som kan tillverka något med sina händer, men icke får göra det, skall långt förr råka i fattigdom, än om han får begagna det tillfälle till sysselsättning som hans skicklighet lemnar. Hvad replikanterne anmärkt derom, att Aftonbladet i en eller annan af de citerade artiklarne icke skulle hafva med full diplomatisk noggrannhet upptagit en eller annan mindre detalj af petitionen, torde, efter hvad vi nu anfört rörande petitionens riktning och beskaffenhet i dess huftudbestämmelser, icke erfordra något vidare genmäle, hvilket skulle blifva alltför vidlyftigt och tröttande. Vi vilja blott äfven i detta hänseende framhålla replikanternes sätt att försvara ett räsonnemang i petitionen i afseende på rättigheten till handtverks bedrifvande på landet. De åberopa nemligen att petitionens innehåll endast utmärker, att sysselsättningen med handtverksarbeten icke sär ändamålsenlig och nyttig för de personer, hvilkas alla arbetskrafter erfordras för jordbruk och andra landtmannagöromål. Och på denna grund — af en faderligsomvårdnad att jordbrukarön ej må sysselsätta sig med något som icke är ändamålsenligt och nyttigt — är det naturligtvis som petitionärerne om möjligt vilja förneka på landet boende personer rättigheten att ens till eget bebof, med egna underhafvande andra än lagstadda tjenstehjon, tillverka något som till handtverksarbeten kan hänföras! Måste man icke vid läsningen häraf snart sagdt tro, att de värda replikanterne föreställa sig att vår Herre sjelf ifrån evighet uppdragit oöfverstigliga råmärken emellan städerna och landet och invånarnes olika rättigheter i hvardera, allt efter som de slå sig ned inom eller utom de privilegierade platserna? Det är ju ifrån en sådan synpunkt till och med besynnerligt, att menniskorna icke blifvit skapade till olika racer och med olika organer för stad och land. Här ses det tydligt att replikanterne omöjligen kunnat fatta den enkla och utan all slags lärdom begripliga sanningen, att ett lands odling alltid börjar på landet och med jorden; att det är eh fördel för dem som bygga och bo å landet att sjelfva kunna tillverka äfven sina öfriga förnödenheter utöfver brödfödans åstadkommande, så mycket som möjligt; att i de fall, då detta icke kan ske, utan öfverskottet af jordafkastningen utbytes emot af andra tillverkade eller tillförda slöjdeoch handelsvaror, måste det vara och alltid blifva en ömsesidkg fördel både för jordbrukaren, slöjdidkaren och den handlande, att detta utbyte må kunna ske inom så korta afstånd och med så ringa omkostnader för resor och transporter som: möjligt; att en fullkomlig frihet i detta afseende, reglerad af tillgång och efterfrågan och af ingenting annat, måste leda till största möjliga utveckling af det hela, hvilket också erfarenheten visat i de länder som mest gått framät, och der icke poiitiskt förtryck eller öfvervägande klassvälden i annan riktning bidragit till folkets betungande genom svåra taxor och afgifter på alla lifsförnödenheter;samt att följaktligen hvarje gefiom en konstgjord lagstiftning upprest hinder emot en sådan sakernas naturliga gång, vare sig genom skrän, privilegier eller statsförmynderskap, icke kan annat än tillbakahålla en sådan utveckling och förklara det fenomen som exempelvis vårt eget land erbjuder, och detta ingalunda först på de sednare åren utan så Jångt vi minnas tillbaka, att jorden icke är odlad till en tredjedel at hvad den kunde vara, under det på samma gång de privilegierade städerna till större delen äro små och svaga, samt den egentliga arbetsklassen bland befolkningen på samma gång måste lifnära sig med mindre arbetslöner än i de länder, hvarest friheten sporrar sjelfverksamheten och uppfinningsgåfvan att utfinna och begagna. tillfällen till bergning, som förqväfvas eller förblifva i linda under privilegiisystemet, De värde replikanterne hafva äfven, i den sednare hälften af den insända artikeln, företagit sig en sorts recension af den skrift eller såkallade motpetition, som ett större antal handt: verksarbetare här i hufvudstaden beslutat till kongl. maj:t ingifva, och hvilken hufvudsakligen går ut på att visa det obefogade i petitionärernes anmärkningar mot kongl. maj:ts fabriksoch handtverksordning, hvilket replis kanterne, nyss efter sedan de talat om det underdåniga i tonen till konungen, straxt derefter tillåta sig rubricera såsom ett af Aftnnbladet påyrkadt sjelfsvåld, (se ofvannämnde tidningsnummer, 3 sidan 4 spalten, slutet af Ste stycket. Detta må ock tjena såsom prof på den påstådda uppriktigheten hos replikanterne). Då denna motpetition ieke är förattad af Aftonbladet, ehuru den der blifvit tryckt på arbetarnes begäran, behöfva vi också icke egentligen nppehålla oss vid anRR Re AR