Aftonbladet – 1 december 1853, sida 2

Da Nordamerikanska bien. Till gränsorna af Arkansas och Illinois, till de obekanta ödemarkerna vid Klippbergen ankommer en familj, hvars hela egendom består af en vagn, dragen af en liten häst. Än är det endast man och hustru, än medföra de ett par små barn. Mannen utser en plats för sin bostad, der han har tillgång på en gräsmatta, gröna ekar och en närbelägen flod. Men det fattas honom verktyg för att kunna uppföra ett blockhus; han behöfver dessutom tid, flera arbetare och mycket penningar. Han har blott sina och sin hustrus armar, någongång äfven sina små barns. Han får nu besök af de gamla nybyggarne, som redan länge varit i besittning af sina blockhus. De komma för att bistå nykomlingarna. Utan mycket .ordande följer man biens exempel och arbetar gemensamt för den nykomne. Denna verkliga och verksamma broderlighet bär snart sina frukter, och husct, uppfördt af talrika händer, står snart färdigt. Skördetiden kommer, och säden måste tröskas; en veckas arbete fulländas på en dag, och hvad som skulle kostat den ensamme arbetaren månader, är fullbordadt i ett nu. Den nya kolonisten skall återgäldå de andra hvad han af dem lånat, och kommer ännu cn till, så röner han samma bemötande. Man lånar grannens häst och lemnar den tillbaka; man lånar ut sin plog och fordrar den åter; den ene hjelper den andre, och ingen råkar i elände. På dessa grundvalar hvilar det amerikanska samhällslifvet. Man tänker städse på Gud och bibeln. Har man ingen kyrka, så bildar sig för dess uppbyggande en ny bisvärm. Allesammans, qväkare som armenian, metodist som katolik, lägga handen vid verket och bedja tillsammans i den nya kyrkan. Finner sig ett antal dissidenter ej vid denna gemensamma gudstjenst, så bygga de sig en annan kyrka; och afbrinner qväkarnes bönehus, så draga katolikerna ej i betänkande att låna dem sitt. Det är tre elementer som ingå i dessa bins väsende, det kristna och kalvinistiska elementet, benäget för samhällighet, fullt af menniskokärlek och känsla för medmenniskors lidanden; det germaniska elementet, uthållande, arbetsamt, fasthängande vid jorden och traditionen; slutligen företagsamhetens och djerfhetens element, yngre än de båda första, från hvilka det uppspirat, och som det befruktar utan att någonsin tillintetgöra dem. Dessa tre elementers förening för 1 den religiösa sferen till obegränsad samvetsfrihet, i den politiska till de förbundna staternas oafhängighet, i det offentliga och enskilta lifvet till jemlikhet, individuel sjelfständighet och frivi