Aftonbladet – 30 november 1853, sida 2

tagits af bondeständets ledamöter inom utskottet. Mo tionärens förslag vore en otacksamhet mot regeringen. Önskade sitt samhälles bästa och kunde derföre ej rösta för spärrningarnes upphäfvande. — Tlera förenade sig. ; Hr Rydin medgaf, att spärrningar icke bidrogo att afvärja sjukdomen, men kunde likväl icke bifalla deras upphäfvande, utan-ansåg det böra öfverlemnas åt K: M:t att bestämma, hvad han för hvarje ort funne lämpligt: : Hr Klingvall försvarade karantönsoch spärrningsanstalter åtminstone för Gottland. Ännu andra yttrade sig ungefär i enahanda riktning..— Endast hr Winberg, med hvilken hr Norman instämde, biträdde -adelns och presteståndets beslut. Hr. Halling yttrade sig mera obestämdt. Tvistefrå gan syntes oupplöslig för representationen; helst de fyra stånden icke egentligen vore organer för nationen, icke fullkomligt uttryckte folkets opinion; ön skade derföre helst, att ståndet under närvarande osäkerhet bifölle betänkandet. S Sedan ståndet omsider bifallit utskottets betänkande, i följd hvaraf de gjorda inbjudningarne från medstånden voro afslagna, reserverade sig endast hrr Wijk och P. Winblad. Om denna utgång inom borgareståndet var lika litet öfverensstämmande med ståndets eget som med det allmännas sanna intresse, så bör dock på andra sidan rättvisligen erkännas, att den fördom, hvaraf majoriteten här visade sig vara intagen, i sjelfva verket på den tidenännu -var tämmeligen allmän bland småstädernas invånare, och säkerligen vida allmännare än nu, så att dessa städers represen-1 tanter troligen med allt skäl kunde anse sig gå sina kommittenters önskningar till mötes, när de röstade så som de gjorde. Utgången år 1834 inom bondeståndet vittnade lyckligtvis, och ovärtadt nog, om en fördomsfriare uppfattning af spärrningsfrågan hos detta stånd, är hos det dåvarande borgarståndet. Utskottets betänkande förekom der icke till öfverläggning förrän några dagar sednare (den 8 September), i sammanhang med de under tiden till ståndet ankomna inbjudnin-garne från adeln och presteståndet. Den vid denna tid inom :sitt stånd inSytelserike Anders Danielsson yttrade sig främst. Han instämde på det kraftigaste i ridderskapets och adelns beslut, och med honom förenade sig efter hand en stor pluralitet af ståndet, samt deribland representanter från nära Må alla provinser, utom en del af de norrländska. ; Af diskussionen må det vara tillräckligt att här hufvudsakligen anföra den förstnämndes yttrande, enär de fleste ledamöterna förklarade sitt instämmande deri. . Anders Danielsson ville lemna i sitt värde alla devittnesbörd, som afgäfvos angäende kolerasjukdomens nåtur. Under våra ögon se vi tydliga exempel, att den icke är mer smittande genom personlig vidröring, än genom sjelfva luftkretsen, samt att det säkraste medlet deremot är renlighet, sund föda och dryck samt tidig läkarevärd och sorgfällig: skötsel. Detta är mer än tillräckligt för att stadga mitt omdöme; ty alla dessa fördelar kunna omöjligen förskaffas ät massan af folket, hvilken ej kan med guld -uppväga dem, derest spärrningssystemet antages. En gifven följd deraf miste blifva, att en mängd menniskor sammanskockas i de med spärrningen oåtskiljaktiga karantänsinrättningarne, äfvensom i de städer och byar, der sjukdomen rasar, och att renlighet blir omöjlig. Dyrhet på lifsmedel blifver en annan nödvändig följd, och njutning af otjenlig föda, för de fattige kilasserne , framkallas säledes derigenom. Läkarevärden blir försvärad, och den brist på läkare, som just genom spärrningen blifver tillvägabringad på de mänga punkter, der menniskorne, i. anledning deraf, sammanträngas, mäste medföra rysliga olägenheter. Hurudan måste väl skötseln blifva, då sjelfva spärrningen, ihgifvände sinnena en onödig förskräekelse, bidrager att förstöra all känsla af mensklighet Toch medlidande, samt förskräcka frän det enskilda umgänget, af vida större skäl, då den allmänna kommunikationen kan behöfva afbrytas. Huru skall dessutom det allmänna tillståndet i landet blifva, om, under hela hösten och en del af vintern, ett sädant system följes. Huru skall varuafsättning kunna ske, så att skatter och liqvider kunna i vinter utgöras? Huru skola folkets behofver fyllas? Skola städerne få rätt att stänga sina portar för allmogen; för-att sända ut egna uppköpare och läta desse beskatta bäde mängden af stadsboer och jordÅ brukaren? Om så skulle ske, hvad berättigar städerne datt fordra, det landet skall emottaga deras utvisade handlande, när de behaga utkomma på landet? Och Å skola nya industrier ännu ytterligare bildas, som icke Å grunda sig på nägon ny produktion; utan endast på -1 tillfället att i ännu högre grad klå och flå de producenter och konsumenter, som behöfva sä mycket möj ligt är, att jemnt och ständigt sammanträffa? Nej! för mig synes det tydligt, att vill man göra den härjande-fienden ännu förfärligare för oss och -1 våra barn, då är det just rätta sättet att fortgå på -Iden bana, som enskilda rädslan lyckats att nu iflere orter föreskrifva. Då nemligen, bör man spärra, upplösa undervisningsverk, uppmana -presterne att icke göra sin skyldighet i dödens stund, och hindra medborgarne sjelfve, att hjelpa hvarandra i nöden. Först då skall en samtid i bekymmer och en samtid i okunnighet och egennytta, med skäl döma öfver dem, hvilka kunnat visa så ringa omtanka för sig sjelfve och efterkommande. Jag bifaller inbjudningen; men jag tillstär, att deputationsformen synes mig obehöflig. Pen fordrar onödiga formaliteter, möjligen tidsutdrägt; och jag föreslår alltså, att riksens ständers beslut må framställas genom en skyndsamt afgifven skrifvelse.n Häruti instämde uttryckligen, med obetydliga skiljaktigheter i enskilta fall, en stor mängd ledamöter från Upland, Westmanland, Nerike, Södermanland, Östergötland, Westergötland, Småland, Skåne, Blekinge och Wermland, samt bland dessa, ståndets öfriga på den tiden mest betydande medlemmar, såsom Sven Heurlin, vice talmannen Jon Jonsson, Ola Jeppsson, Hans Jansson m. f. Ola Jeppsson och med honom åtskilliga andra, lade serskilt vigt på den svåra olägenhet, som kunde Juppkomma för mången landsort, der apotek endast funnos i städerna, om det tillätes städernas invånare att meddelst spärrningar utestänga allmogen derifrån. Några få yttrade I vid sitt instämmande med Anders Danielsson i den önskan, att-det likväl måtte vara tillåtet för de orter, som sådant åstundade, att med spärrningsanstalterna fortfara, dock på egen bekostnad och med skyldighet att draga -I försorg. om läkare och sjukvård m. m. Endast Norrlänningarne, anförde af Johani BengtsOL eh ee to Kd AR a en a 0 oh lind Mår rn Er TI