Aftonbladet – 30 november 1853, sida 2

berättelse; jag är af din mening, så vida icke Tonarion gör dig en tillfredsställande ursägt. Felix lofvade sin onkel att låta leda sig af honom och de skiljdes för att från olika håll gå in i huset. 7 — Framför allt, anbefallde BServian vid bortgåendet: ej ett ord till Tonarion som låter honom märka att jag är underrättad om er tvist: Det öfriga af dagen förflöt utan något anmärkningsvärdt. . Morgonen derpå drog fru Caussade sig tillbaka i sitt rum efter frukosten, i det hon utstyrde den tråkighet som bemäktigadt sig henme med namn heder och värdighet af migrän. Servian såg med nöje denna tillfälliga frånvaro, som lemnade honom fältet fritt. Också hanämnade anställa en pröfning och började den utanuppskof. — Herr öfverste, — sade han till gubben, som nyss föreslagit sina gäster ett parti biljard, — jag är här umbärlig och jag anhåller om tillåtelse att få begifva mig till er skjutbana. Då jag reste genom Littich köpte jag pistöler såm jag gerna skulle vilja försöka. — Vi gå med er, — svarade öfversten, — vi skola spela biljard på eftermiddagen. Värden förde nu sitt sällskap till en liten gård belägen bakom stallen. På en af murarne fanns en svartmålad jernplåt, i hvars midt man såg en liten hvit figur, uppträdd på en messingstråd. Öfversten laddade sjelf Servians pistoler, ställde sig på trettio stegs afstånd från målet och sköt första skottet. En prick på plåten, sex tum ofvanföre dockan blef resultatet deraf. — Struntpistoler, min vän, — sade han i det han föraktligt undersökte vapnet som bedragit hans väntan. i — Är ni alldeles säker, herr öfverste, att felet ligger hos fabrikanten och ej hos skytten? — frågade Tonarion öfvermodigt. — Försök sjelf, — svarade öfversten, som