Aftonbladet – 30 november 1853, sida 2

statsmakterna och spärrningsanstalteraa mot koleran ). j TIL. Vi fortsätta redogörelsen för spärrningsfråsans behandling vid 1834 års riksdag, då Sverige äfven, likasom nu, men för första gånsen, var plågadt både af koleran och af de henne åtföljande spärrningarne. Om man af något stånd företrädesvis bort! kunna vänta, att det af sitt eget sanna intresse, som tillika i detta fall icke var något annat än det allmännas, skulle känna sig uppfordradt att uttala sig emot spärrningsanstalterna, så var det onekligen borgarståndet. Och likväl blef utgången der, besynnerligt nog, en motsatt. Man kan svårligen genomläsa den diskussion, som vid detta och andra tillfällen-på den tiden egde rum inom borgarståndet, utan att förvånas vid jemförelsen af då och nu, samt finna ytterligare bekräftadt, hvad redan ofta blifvit anmärkt, att det tredje ståndet ännu på den tiden saknade en god del af den upplysning, som först i en senare tid, äfven omsider hos oss, gifvit detta stånd en i så hög grad ökad betydelse inom representationen. : Förgäfves hade åtminstone fyra af borgarståndets ledamöter inom utskottet blifvit öfvertygade om öfvervigten af de skäl, som minoriteten der haft på sin sida; förgäfves ankommo under diskussionens lopp deputationerna både från adeln och presteståndet, meddelande underrättelsen om de inom dessa stånd redan fattade beslut och inbjudande borgarståndet att desamma biträda; förgäfves framställde inom sjelfva ståndet hr Wiik på ett slående sätt orimligheten af spärrningarne. Pluraliteten, hvars talare buro namnen Ekerman, Hallgren, Rubin, Rydin, Klingvall, Zander, Lake o. s. v., biföll ekonomiutskottets bemställan, att låta frågan bero, och de från medståndenankomna mbjudningarne lemnades följaktligen utan afseende. : Det må vara tillräckligt att anföra några få prof af de åsigter, som härunder uttalades. s Hr Ekerman tillskref karantänsanstalterna. mot Finland och Norge, att man icke förut fått koleran införd i Sverige; välsignade regeringen, som så länge hindrat farsoten att inkomma i landet, och hade af bref från särskilta landsorter inhämtat, att man der önskade -spärrningars fortfarande. — En mängd in-: stämde. Hr Wallgren medgaf, att kraftiga skäl talade för spärrningarnes upphäfvande, men ansäg den stora menighetens tanka vara för deras bibehållande, och ånförde såsom bevis derför, att allmogen i hans hemert (Örebro) hade fällt timmerstockar öfver landsvägen, för att hindra resande att framkomma. Ville derföre suspendera sitt omdöme, till dess flere yttrat sig. (Biföll sedermera utskottets betänkande). Er Wijk ogillade icke allenast spärrningarne till lands, utan i-allmänhet alla karantänsanstalter, emedan det icke vore inom menskliga förmågan attspärra luften. Genom medgifvande af lagstiftningsrätt i detta fall åt hvarje kommun hämmades icke sjukdomens spridande, men anarki uppkomme, allmänna rörelsen förstördes, sinnena uppskrämdes och en ställning bereddes, som just toge sjukdomen till sig. Aberopade dessutom efterdömet från andra länder, der man åtminstone upphäft alla karantäner, så snart sjukdomen yppats. Om de närvarande :spärrningarne fortfore, komme all handel och alla näringar att afstanna, och deraf ett elände att uppstå, större än det som förorsakas af koleran. I Göteborg, der eljest, brukade finnas ovanlig tillförsel, håde man redan haft sådan brist på lifsmedel, att en mark smör måst betalas med 1 rdr. Ett sådant förhållande vore högst tryckande, särdeles för den fattige. Det vore lika svårt att dö af hunger, som af kolera, måhända svårare. Biträdde motionen och reservationen inom utskottet. Yttrade vidare om karantänsanstalterna i värt land, att de kostat en förvånande summa, men tjenat till intet. Vida bättre hade varit, om dessa summor blifvit använde för näringarne... Något mera ändamålslöst kunde ej gifvas, än att fartyg skola vid hemkomsten läggas uti ända till 30 dagars karantän. Om smitta vore om bord, kunde besättningen vara utdöd, innan fartyget komme i land. Ingenting annat vunnes härmed, än utgifter, som komme att betunga enskilta, och det dessutom på ett högst ojernnt sätt, hvarpå bevis genom exempel anfördes. Ansåg alla karantänsoch spärrningsanstalter utan ändamål och röstade för deras upphäfvande. — Hr Bruse instämde. Hr Rubin hade hört till utskottets pluralitet och förmenade, att beslutet med synnerlig beredvillighet an4) Se Aftonbladet n:o 267 och 272.