Aftonbladet – 30 november 1853, sida 1

ul JR FaR TT RT EV HT nder 16 sk:r banko införes ingen annons och för större ST RENSA OSTEN SO ska flottorna af Sverige finge allt det understöd som det kunde lemna. Våra hamnar, våra torg, våra stridskrafter, allt skulle då ställas till deras förfogände. Att engelska och franska flottor inom kort skulle lyckas besegra den ryska i Östersjön, i fall denna ens vågade erbjuda en strid, är väl ingen som betviflar; huru ginge det då med ockupationskåren på Gottland, ifall en sådan oakupation verkligen blifvit utförd? Den blefve ju af-! skuren från sitt eget land och tvungen att gifva sig på nåd och onad. Ryssland, som har ingenting att frukta af en engelsk eller fransysk landstigning i Finland eller något annat af dess östersjöländer, huru mycket vår konservativa tidning än må tala om att ryssarne bereda sig på emottagandet af engelska besök i Finland till våren, skulle deremot kunna blifva temligen illa ansatt om svenska trupper, understödda af nämnde makters öfvervägande sjömakt, gjorde försöket af en sådan landstigning vid samma tid, då det stora heliga riket vore nödsagadt draga nästan alla sina stridskrafter åt Donau och Asien. Kan man väl under sådana förhållanden tänka sig att Ryssland skulle vara oklokt nog, att genom någon förnärmelse öka sina fienders antal med Sverige? Men, torde man inv vända, Ryssland förutser kanske, att i fall engelska och franska stridskrafter med framgång angripa det i Östersjön, förblir Sverige ej neutralt, utan förenar sig med fienderna, och för att hindra detta, ämnar RByssland skynda att på förhand taga oss innan de andra hinna hit. Utom det att vi ej äro så lätta atttaga, icke ens om ytterligare 28,000 ryssar förenade sig med de 28,000, som enligt Svenska Tidningens försäkran redan skola vara förlagde på Åland och i Finland, inser Ryssland alltför väl det för sig -för. störande intryck som blotta försöket till ett dylikt våld skulle göra i hela Europa. Då, om. ej förr, vore en allmän koalition emot den östra kolossen gifven. Vi vidblifva alltså den öfvertygelsen, att Sverige aldrig har mindre att frukta af ryska l; politiken än då den är invecklad i ett farligt . krig i orienten och dertill har att befara ett lifligt motstånd af de vestra stormakterna. Under sådana förhållanden kan Ryssland icke vilja oss någonting, såvida det icke skulle lyckas att narra eller: skrämma oss till attl blifva sin allierad. Att sådant skulle, i nå-l gon händelse, kunna inträffa, synes oss åter fast otroligt: Månne nu farorna kunna komma från något annat håll? Månne England eller Frankrike, eller båda i förening skola vilja tvinga oss att blifva sina bundsförvandter emot Ryssland? Detta är ännu mindre att befara. Båda de vestra stormakterna hafva icke det minsta att frukta af Sverige, så länge det är ett sjelfständigt rike och icke ställer sig på Rysslands sida. Det ligger således äfven i deras intresse, till och med under brinnande krig med Ryssland, att visa oss största undseende. England har äfven förr derpå visat prof, till och med då Sverige nödsakades förklara det krig, och att Frankrike nu skulle handla annorledes är fullkomligt otänkbart. I händelse af krig, skulle de väl ej ogerna se om-vi voro på deras sida, men de skola säkert icke försöka något våld för att förmå oss att dertill öfvergå. Huru man än betraktar denna sak, tycks det vara tydligt, att endast den yttersta grad af politisk oskicklighet, sådan som t. ex. under Gustaf IV Adolfs olyckliga regering, skulle under de händelser som i den närmaste framtiden kunna inträffa i vår verldsdel, medföra någon fara för vår sjelfständighet. Må man således i detta afseende lugna sig och ej låta uppskrämma sig genom några förespeglingar som icke. äro påkallade af de verkliga förhållandena. Dessa antyda, att det är lätt för Sverige att under alla stundande händelser bibehålla sin neutralitet, nemligen om det vill. Saknas deremot en sådan vilja, då får saken ett förändradt utseende; då kan det naturligtvis äfven blifva fråga om vår ära och vårt sjelfbestånd. Ehuru vi taga för afgjordt, att de förenade rikena icke på förhand absolut förbinda sig till någon neutralitet, som under vissa tänkbara förhållanden kunde komma att stå i strid med våra egna fördelar, utan att vi deremot bibehålla rättigheten öppen att handla såsom oss godt synes, anse vi dock äfven i högsta grad osannolikt att vi skulle kunna komma att sjelfva bryta vår neutralitet. Detta synes oss nästan otänkbart, äfven af den anledning att hos vår styrelse icke uppenbarar sig någon sådan kraftfull hållning, som kan berättiga till en dylik förutsättning. Skulle en sådan. politisk tilldragelse här komma i fråga, blefve det till en början en oundviklig nödvändighet att män med beslutsamhet, upphöjda tänkesätt och orubblig karaktersfasthet, och som egde folkets fulla förtroende, erhölle plats i styrelsen; ty dessförutan skulle denna omöjligen förmå att bära den tunga bördan af ett deltagande i stormakternas strider, hvilket under alla förhållanden är i högsta grad äfventyrligt för en . mindre makt, som. v:slutliRINNER GRANEN TAR ssemamansened de täflande sina ansträngningar. Då I man såg dem turvis hoppa framför fönstret skulle man tratt dam. etnakna af tarantallan ach mer. än