Aftonbladet – 30 november 1853, sida 1

ker ni verkligen på fullt allvar gå uppför trappan? — Och på hvad sätt vill du väl de skola komma upp? — sade öfversten brummande. — Min far, — sade fru Caussade med en smekande blick, — vid samma ålder som någon af dessa herrar hade du, i stället att göra mig en sådan fråga, redan stormat fönstret. Det finns ingen gubbe: som ej likt Nestor låter snärja sig af det smicker som är ställdt till hans yngre år. — Ja väl, — sade öfversten — balkongen är verkligen ej mer än så der tio fot från terrassen; för mina voltigörer hade det varit en Ick att klättra upp dit. Öfversten hade knappt sagt ut orden förrän Felix redan tagit ett skutt mot muren. Oaktadt den starka fart han gifvit sig, kunde han ej nå listen hvarpå balkongen hvilade, utan föll tungt tillbaka. Missnöjd att se sig förekommen, tog Tonarion ett hopp med hela sin styrka, men han var icke lyckligare. De båda rivalerne började ånyo i flera omgångar detta nya slags täflan, men utan framgång. Estelle uppmuntrade dem med blick och 1eende. oc Ni är då icke frestad att strida om denna ros? — frågade öfversten sin. vän. — Jag har ej genomgått någon kurs hos fru Saqui, — svarade servisn nog högt för att höras af Estelle. Den unga enkan bet sig i läppen. I beräkning på den blindhet som man säger vara oskiljaktig från kärleken, hade hon ämnat förlöjliga den fyrtioårige mannen genom att förleda honom till ett af de vågspel som blott passa för ungdomen: men den ironi med hvilken Servian tillintetgjorde denna trolösa utmaning, förvandlade till förargelse det nöje hon lofvat sig. Sporrad af hoppet om seger fördubblade