Aftonbladet – 30 november 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 30 Nov. Kan den närvarande politiska ställningen i Europa -anses innebära några verkliga vådor för den skandinaviska nordens lugn och sjelfbestånd? Kunna följderna af den ryska czarens orättmätiga anfall på Turkiet medföra någon sådan eventualitet som drifver oss till He för vär ära och vår sjelfständighet? Hvarifrån skulle i så fall farorna komma? Är det från Nevan, Themsen eller Seinen? Dessa och många andra dylika frågor har man här börjat göra sig, icke till följd af striderna vid Donau och Kaukasus eller notvexlingarne mellan de stora makterna, utan med anledning af de flerahanda framställningar som på sednaste tiden blifvit gjorda för att bibringa opinionen den öfvertygelsen, att någon utomordentlig fara för oss vore i annalkande, och a:la dessa framställningar hvila på de förvecklingar som kunna uppstå af den stora orientaliska tvistefrågan. Hvad hafva vi väl då i sjelfva verket att göra med denna fråga? Att vi skola blanda oss i striden mellan ryssar och turkar ifrågasättes väl icke; men om denna strid skulle upptända krigslågan melHan de europeiska stormakterna, synes man frukta att vi på något sätt skulle kunna komma i misshugg. Finnes någon skälig grund för en sådan farhåga? Så länge turkarne, såsom de hittills giort, förmå att sjelfva försvara sig, är det icke troligt att de andra stormakterna blanda sig i den, krigiska: leken. Om åter turkarne, hvilket lätt är tänkbart, duka under. för den moskovitiska öfvermakten, eller för de förräderier som vanligen från det hållet med sådan skicklighet beredas, samt de vestra stormakterna mnödgas att aktift uppträda till Turkiets försvar och till skydd för den curopeiska jemvigten; skulle då en sådan vändning af saken kunna blifva äfventyrlig för oss? . Att ryska politiken sparar hvarken lockelser eller hotelser för att förmå Sverigeintaga en sådan ställning, att det, i fall något allmännare utbrott egde rum, gåfve stöd åt samma politik, anse vi mer än sannolikt; men att vär östra granne under -ett sådant sakernas skick skulle genom något våldsamt uppträdande söka tvinga oss till en dylik ställning, är alldeles otänkbart. V.: vore det ej omöjligt för den ryska öfvermakten att, då franska eller engelska flottor ej funnos i Östersjön, genom att kasta en arme på Gottland, ästadkomma en så kallad fredlig ockupation af denna ö, utan att vår flotta eller vår landtarme kunde sådant förhindra. Den militäriska organisationen af beväringen på ön skulle dock i denna händelse nödsaka ryssarne att der använda en större styrka, och en sådan är i alla fall ej så lätt förd öfver hafvet. Och hvad blefve följden af en sådan åtgärd? Jo, hvad Ryssland från vår sida fruktar mera än någonting annat, skulle just då inträffa, nemligen att de engelska och franMARE NE SPADER NRA ERNER ADRIEN z ERAN