Aftonbladet – 29 november 1853, sida 2

offentliga gymnasier ska 1 SCHWEIZ. Den seger, som de ultrakonservativa i Geneve genom sin allians med de ultraradikala vunnit genom att aflägsna Fazy från regeringspresidiet, har i sjelfva verket ländt de förra till föga fromma, ty blott två konservativa, men deremot 5 ultraradikaler ha blifvit valda till ledamöter af statsrådet, i spetsen för hvilket Castoldi numera står. SPANIEN. Man väntar att ministeren skall förelägga Cortes följande lagförslag: 1) angående tillbakatagande af de konstitutionella reformerna; 2) budgeten och en lag som berättigar regeringen att fortfarande uppbära statsinkomsterna; 3) lagförslag angående pressen och jernvägarna; 4) en lag angående de militära senatorernas rättigheter; en annan, som fordrar bekräftelse på alla statslån eller utomordentliga krediter, som blifvit öppnade mellan Cortes-sessionerna; ett angående börsen, i ändamål att ge fondspekulationerna en större utsträckning, samt några andra rörande juridiska och administrativa reformer. Ludvig Filips enka ankom den 12 November till Cadix. ITALIEN. Nyss innan kamrarne upplöstes hade regeringens kandidat Buoncompagni segrat öfver Katozzi vid presidentvalet till nedre kammaren. Cavour hade framlagt tre lagförslag, ett om nedsättning i tullen på lifsmedel, det andra angående andra nedsättningar i tulltaxan, och det tredje angående några sanitära åtgärder. Deputeradekammaren hade inrymt plats åt sex nya ledamöter, hvaribland flera politiska emigranter. Senaten hade mottagit 10 nya ledamöter, hvaribland de lombardiska emigranterne grefvarne Casati och Borromeo samt gamla ministerpresidenten Massimo dAzeglio. Från Rom skrifves att consultan för finanserna är sammankallad till den 21 November. En kommission, bestående af monsignore Ricci, markisen Bevilaqua, markis Delmont och prins Orsini, är tillsatt för att revidera statsräkenskaperna och derom afgifva berättelse till consultan. Prins Barberini, chefen för påfvens nobilgarde, har dödt i Rom, och prins Altieri, en bror till kardinalen, väntas blifva hans efterträdare. TURKIET: Till Independance belge skrifves från Donau af den 18 Nov., att divanen icke vill erkänna Serviens neutralitet, och att furstens af Servien afslag på begäran om genommarsch för. serviska trupper blifvit från Konstantinopel -besvaradt med en fordran att få inlägga turkiska garnisoner i de förnämsta städerna i Servien, såsom Semendria, Nova Orsova och Nissa. Fursten af Servien skall ha afslagit äfven denna fordran och i anledning deraf vändt sig till den österriska regeringens agenter, som lofvat honom deras regerings understöd. Så förklarar man sig den plötsliga sammandragningen af österrikiska trapper vid Temesvar. Enligt traktaterna ha turkarne endast rätt att ha garnison i Belgrad. De turkiska trupper, om hvilkas genommarsch korrespondenten talar, äro 12000 man, som från Bosnien skulle begifva sig till Donauarmåen. Enligt tillförlitliga underrättelser har Selim Pascha vid Batum 23,00 man, hvaraf 8400 man dinietrupper och 3400 Redifs. Under Abdi Pascha stå omkring 46,000 man vid gränsen af Grusien och ryska Armenien, hvaraf dock en stor del utgöres af irreguliera trupper. Kurderna sända hela skaror af frivilliga till denna trakt. Det berättas, att alla de i Trapezunt utskeppade kanonerna blifvit af traktens inbyggare framsläpade öfver berg och dalar, i brist på dragare. Ett stort antal i Turkiet bosatta Tyskar ha utfärdat en adress till tyska presssen, hvari protesteras mot de osanna och förklenande meddelanden, som Augsb. allg. Zeitung tid efter acnan uppdukar, rörande Turkiets inre förhållanden. Xavier Raymond berättar i Journal des D6bats följande tilldragelse: En af de fångne, som turkarne tagit 1 den fästning som de eröfrat från ryssarne på Mindre Asiens kust, fördes dagen derpå till seraskieren, och der underkastades han i flera personers närvaro ett kort förhör. Ett bland vittnena till denna scen berättar mig derom följande detaljer: Sedan man till fången framställt åtskilliga frågor om den kår han tillhörde, om militärregimen i Byssland o. s. v., sade man honom att han skulle få tillbringa några dagar i Konstantinopel och derefter blifva återsänd till furst Gortschakoff, med vilkor att han öfverallt skulle omtala hvad han sett samt för sina kamrater berätta att turkarne alldeles icke uppäta de kristna. Soldaten vägrade, emedan, sade han, han icke visste hvad som väntade honom vid hans återkomst till de sina, och enär det bästa som kunde inträffa vore, att han blefve återsänd till sitt regemente, och deraf hade han redan fått nog. Men, sade man till honom, ni skulle kunna få återse er familj. Min familj, sade soldaten: från den har jag varit skiljd i 18 år, och från den dag jag bortfördes från min by, har jag icke haft någon underrättelse hvarken om min far, min mor eller någon af de mina; kanske äro de alla döda, eller ha de glömt mig; låt mig blifva qvar här tills det blir fred, det blir alltid god tid att återsända mig. Denna förklaring, som utan tvifvel endas; hade sin grund 1 fångens misstroende, eme. dan han ej trodde på uppriktigheten af de an. bud som blifvit honom gjorda, har giort ee.