Aftonbladet – 29 november 1853, sida 2

samma; fru Caussade likaså, men i stället att gå ut med dem, satte hon sig till pianot. Hon märkte det lifiiga missnöje som stod att läsa på hennes fars anlete och fruktade att drifva honom till det yttersta, om hon fortfor att med sitt gäckeri reta den man hon utsett till sitt offer. Hon beviljade denne således en liten vapenhvila, anseende sig likväl oförhindrad att längre fram ånyo börja fientligheterna. Servian hade, åtminstone efter utseendet, med orubbligt lugn uthärdat det anfall, hvars föremål han varit. Estelle hade mot honom uttömt ett helt koger af ironi utan att vara i stånd att förmå honom ändra en min; men hennes pilar voro derföre icke bortkastade förgäfves. Liksom det ofta händer i en skärmytsling att etthugg, måttadt åt en motståndare, träffar en annan, befann sig nu Felix Cambier genomskjuten från topp till tå af de skott som varit ämnade åt hans onkel. Ytterligt svartsjuk, som man brukar vara vid aderton år, märkte fru Caussades blyga tillbedjare, ej utan största förargelse, de små ynnestbevis hvarmed hon hugnade Raoul Tonarion; och till denna hjertesorg kom ännu en annan ej mindre smärtande som hade sitt säte . egenkärleken. — Jag är säker att hon tror jag var rädd natt, — tänkte kadetten, och rodnade af lygsel vid denna tanke; — allt hennes gäcker! öfver vissa mäns brist på mod, var påagligen riktadt mot mig. Fördömdt! Mm ag visste att hon ansåg mig feg, skulle jag skjuta mig för pannan vid hennes fötter, för utt visa henne att jag har mod. Enligt ynglingars vördnadsfulla! sed, vågade Felix Cambier ej lemna fritt lopp åt den förrytelse hans hjertas dam ingifvit honom, men an visade mindre återhållsamhet i anseende ill den lyckliga rivalen, som redan mer än