Aftonbladet – 26 november 1853, sida 1

STOCEHOLM, den 26 Nov. Att Rikets Ständer vid början af hvarje ny riksdag genom deputationer uttrycka sin vördnad och sina lyckönskningar till Konungen, är öfverensstämmande både med grundlagens bud och med det äfven thy förutan passande. Vid detta tillfälle var äfven en särskilt anledning för ständerna att på detta sätt såväl betyga sitt deltagande i konungahusets sorg öfver en liden smärtsam förlust och i dess fägnad öfver nya telningar på den unga stam, hvilken genom Svenska folkets val blifvit upphöjd till en konungastam, som i synnerhet att gifva ett uttryck åt sin glädje öfver Konungens eget tillfrisknande från en svår och lifsfarlig sjukdom. Allt detta är i sin ordning, och nationen har, som sig bör, delat dessa känslor, innan de fingo ett officielt uttryck genom de fyra ståndens deputerade. Men att icke mindre än trettiotvå särskilda tal och svar, utom de fem högtidliga talen uti plenum plenorum på rikssalen, skola härtill behöfvas, alla af den beskaffenhet, att deras autentika innehåll anses böra genom regeringens blad under rubriken officielt kungöras för verlden, synes lindrigast sagdt vara ett slöseri med ord, vida öfverstigande behofvet. umdlagen bjuder visserligen, attståndens deputerade skola med landtmarskalken och talmännen, ,hvart stånd för sig, inför Konungen nedlägga Ståndens vördnad och lyckönskan, samt likaledes uppvakta Drottningen och de kongl. personerna (Rjiksdagsordn. 25): Men just den skillnad, som i denna paragraf göres emellan de bestämda uttrycken, i ena fallet att nedlägga vördnad och lyckönskan (inför Konungen) och i andra fallet att blott uppvakta (drottningen och de kongl. personerna), gifver skälig anledning att anse grundlagens mening, äfven tolkadsom sig bör efter ordalydelsen, icke kunnat vara, att representationens ombud vid dessa tillfällen skulle ställa sig uti alldeles enahanda officiella utvexling af tal och svar till de sednare, som till den förre, ar ASTA RET Sr NE Ta a Sa ge ne a