Vi kunna derföre icke annat än anse detta bruk såsom lika inkonstitutionelt som obehöfligt, och i sjelfva verket, om man noga betraktar saken, föga öfverensstämmande med någondera statsmaktens värdighet. Det må emellertid gerna medgifvas, att det icke just hör till saker af någon mera öfvervägande vigt, huru vid dessa audienser tillgår; och om rikets nu församlade ständer icke på något annat och betänkligare sätt till slöseri missbruka den makt de af nationen erhållit, må detta slag deraf gerna passera, aldrahelst om det på något häll kan medföra hugnad och belåtenhet. som de tal ifrån tronen, hvarmed riksdagarna hos oss öppnas, såsom bekant är, icke kunna anses såsom uttryck af regeringens politik, och deras innehåll äfven icke sällan plägar jäfvasaf de kungliga propositioner, som sedermera delgifvas ständerna, afhålla vi oss från att nu beledsaga det i förgår på rikssalen hållna och samma dag af oss redan meddelade trontalet med några betraktelser. När den stora propositionen om statsverkets tillstånd och behof ankommer till statsutskottet, — ty på annat sätt lärer denna vigtiga statshandling denba gång icke komma att framställas till ständerna, förmodligen på det hemligheterna desto längre måtte bevaras och tiden för de förberedande operationernas ostörda fortsättande desto längre utsträckas, — så torde kanske anledning gifvas att i sammanhang dermed också taga trontalets löften i betraktande. Det ärför öfrigt icke allenast den kända omständigheten, att trontalen på vår rikssal veterligen endast utgå från konungen personligen, men icke såsom i andra konstitutionella länder från en ansvarig regering, hvarpå vi grunda frånkännandet af en större politisk betydelse åt det ifrågavarande talet vid detta tillfälle. Sjelfva innehållet af detta tal, hvaruti konungen i främsta rummet talar om Sig och Sitt Hus, och först uti andra rummet om rikets angelägenheter, synes oss äfven vittna derom, att konungen sjelf uppfattar sitt uppträdande vid dessa tillfällen mera såsom familjefadrens, än såsom den konstitutionella regentens. rg Vi fästa naturligtvis ännu mindre någon politisk vigt vid de tal som blifvit hållna vid vid de enskilad audienserna. Vi kunna likväl icke undgå att här i förbigående omnämna det uppseende, som det bland många riksdagsmän väckt, att H. K. H. Kronprinsen, hvars ingripande, vare sig direkt eller indirekt uti rikets stinders förhandlingar, grundlagärne på intet sätt vidkännas, likväl begagnat detta tillfälle att icke blott försäkra ståndens deputerade, att H. KE. H. ärnar med uppmärksamhet,, sorgfällighet, och deltagande följa ståndens öfverläggningar, såsom e till adeln, presteoch bondestånden valda uttrycken fallit, utan äfven särskildt uti talet till borgareståndets deputerade, -att han skall med noggrann omsorg följa ärendernas gång. Borgareståndet bör icke kunna vara annat än tacksamt för den särskilta omsorg, hvarmed just det sålunda företrädesvis fått utsigt att bliffa af H. K. H. omhuldadt, och vi hoppas att ståndet icke heller å sin sida skall lemna de tillfällen, riksdagstilldragelserna i så många afseenden . erbjuda, obegagnadeför att motsvara detta förtroende på ett sätt, hvaraf tronföljaren må kunna hemta mången för framtiden nyttig lärdom.