Aftonbladet – 24 november 1853, sida 2

n fortsättning på the Caxtons, hvaraf en öfverittning nyligen varit meddelad i detta blads följeong. Dessa bäda arbeten torde med rätta kunna äknas bland det yppersta som Bulwer någonsin framragt. Man finner här en ädel förening af den högta konst och den renaste natursanning, det lefvande esultatet af ett stort snilles rika verldserfarenhet. sifvets högsta läror framställas, ieke i torra moralatser eller tvungna tendens-skildringar, utan i friska aflor, strälande af lif och skönhet. , Det är icke ett ädant arbete, som läsaren slukar med rusig ifver ch feberspändå pulsar, utan som han studerar, då van vill njuta verklig poesi och finna en djup uppattning af lifvets vexlingar och menniskohjertats remligheter. Vi önska, att detta romanbibliotek nättekomma att meddela mänga så gedigna arveten, som de båda det hittills innehällit. Öfverättningarne äro, om man undantager nägra enstaka värdheter, ganska berömvärda. Botaniska Utjlygter aj E. Fries. Första den. Andra upplagan. Det. är en glädjande reteelse att de värderika afhandlingar, som nnehållas uti denna bok, ha vunnit ett så ullmänt erkännande och en så stark spridning, att de redan upplefvat en andra, eller rättare sagdt en tredje upplaga, då de flesta af de serskilda uppsatserna först varit tryckta såsom programmer, tidskriftsartiklar o. s. v. I det förord, som förf. fogat till denna nya upplaga, läser man några tänkvärda ord om nödvändigheten af att vetenskapsmännen söka att på modersmålet göra sina forskningar tillgängliga för den läsande allmänheten i fosterlandet och om den ömsesidiga skada som både vetenskapsidkarne och allmänheten lidit deraf att detta hittills alltför litet varit fallet i vårt land. Genom sitt lätta, lifliga och populära skrifsätt lämpa sig dessa uppsatser förträffligt att sprida håg -och intresse för naturvetenskaperna och de borde icke saknas i något folkbibliotek. DE Årbetare-petition. Till Kongl. Maj:t hafva en del af hufvudstadens arbetare ingifvit följande petition angående vidtagandet af åtgärder till bränvinsbränningens inskränkande och nedsättning at tullen på födoämnen och andra förnödenheter : Stormäktigste, allernådigste Konung ! I flera trakter utaf landet hafva, säsomv vi erfarit, underdåniga framställningar till Eders Kongl. Maj:t redan blifvit utaf de arbetande klasserna beslutade, för att uttrycka den bön, att Eders Kongl. Maj:t ville vid det snart stundande riksmötet uti sin höga vishet lägga Rikets Ständer på hjertat de olyckor, det elände och det allmänna och enskilda förderf, som förorsakas utaf den ymniga tillgången på bränvin, utaf det jemförelsevis låga priset derå, och af den utaf dessa orsaker härflytande omåäitliga njutningen af denra dryck, samt emot detta onda föreslå Rikets höglofl; Ständer vidtagandet af kraftiga och ändamålsenliga åtgärder. På ingen ort i riket torde dock bränvinsöfverflödet vara så stort som i hufvudstaden, ty hit tillföres det i ofantliga qvantiteter snart sagdt ifrän alla landsändar; ingenstädes lärer ock antalet af ställen der den förderfliga drycken utskänkes vara tillden grad utöfver behofvet stort som här, och med de tillfällen till frestelser och inledande af ungdomen i dryckenskapslasten, som ytterligare föranledas af en talrik befolknings -sammanlefnad i en större stad, hvarest barn och ynglingar ofta sakna och lätt kunna undandraga sig tillsyn -utaf föräldrar, anhöriga och husbönder, mäste naturligen det onda här ega likasom en vidsträcktare verkningskrets, så ock cen vida större verkningskraft, och dess följder i samma män blifva mera olycksbringande. och förstörande. Uppmaningar af den mest bevekande art saknas säledes ingalunda för hufvudstadens arbetare att ansluta sig till de framställningar och förena sig uti den bön, som utaf arbetsklasserna i landsorten: blifvit till Eders Kongl. Maj:t framförd. När vi nu i djupaste underdänighet taga detta steg och med tillförsigt lägga vär och våra barns framtid uti Eders Kongl. Maj:ts händer, så veta vi emellertid ganska väl och det är för oss en dyrbar pligt att erkänna det, likasom vi med sann innerlig glädje göra det erkännande, att Eders Kongl. Maj:t sjelf länge insett och lifligt behjertat de olyckor och det förderf, som en oklok lagstiftning rörande bäde tillverkning och försäljning af bränvin dragit öfver hela landet och särdeles öfver de minst bemedlade folkklasserna, och att Eders Kongl. Maj:t ej mindre lifligt och lika länge önskat, att det onda mätte genom en förbättrad lagstiftning ju förr desto hellre stäfjas, ehuru Kders Kongl. Maj:ts landsfaderltga önskan alltid strandat emot de mäktiga enskilda: intressen, som uti landets dränkande i bränvin och folkets ekonomiska och moraliska förstöring sökt och söka sin vinning. Till följd utaf denna kännedom hafva vi ock desto heldre ansett oss förbundne att icke undertrycka ett högt uttalande af den bön, som nu underdånigst til Eders Kongl. Maj:t frambära; ty, så föreställa vi oss, om en sädan bön allmännare as — och gifve Gud att altlafolkklasser i hela landet framförde dena! — så skulle dock de, som hitintills af föreburen Omsorg omderas ladugårdar omintetgjort Eders Kongl. Maj:ts välgörande och landsfaderliga afsigter, känna sig slagne och sitt motständ förlamas, då de se hela folket omgifvande sin konung, delande havs vilja och önskningar. F Att här ingå i igon rlig skildring af de enskilda och ållmänna olyckor, som den öfverdrifvet ymniga tillgången på bränvin och det lika öfverdrifna af denna dryck medförer, anse vi med feg ötverflödigt, Hvilken är det som ieke känner dem, helst här i hufvudstaden, der polisens ransakningar, förkunnade i tidningarne, dagligen innehålla berättelser derom, och hvarest det ständigt tillväxande antalet af. utfattige samt ökade Kostnader för fattigvärden ytterligare meddela lika sorgliga som känbart tryckande bevis dera. Än mindre tillständigt hålla vi före, att det i vär ställning skulle vara om vi tog s Töre, att här framlägga förslager om län e sättet, huru det onda bör motverkas och den önskade reformen utföras. Allmänna rösten, åberopande andra länders gjorda erI farenhet, och skäl hemtade ifrån sakens natur, tyci kes, då fråga om ett absolut förbud emot tillverkning, f försäljning och förtäring af bränvin rimligtvis hvarÅA ken kan eller bör uppstä, hafva blifvit ense om, att den högre skatt så väl ä tillverkning som å försälji den säkraste utvägen; och, förutsatt att fer ej blefve alltför obetydliga, så synes Arnar FR