Aftonbladet – 24 november 1853, sida 2

— Herr Tonarion, — sade han med en röst som ej mera darrade af fruktan utan af vrede, skämtet kan vara excellent, men för min del finner jag det dumt. Jag skall bevisa er när ni behagar att jag icke är någon pultron och att ni är en narr. — Bravo Felix, — svarade Servian i det han upplyfte hufvudet; nu har jag min hjelte åter. Det är rätt lyckligt för mig att jag icke är herr Tonarion, ty jag märker att du då skulle förorsakat mig en mindre behaglig fjerndels timma. N — Hvad, är det ni min onkel! utropade ynglingen förbluffad öfver detta möte; det är då ni som nyss... — Skrämde dig så: det är just jag sjelf. — Skrämde! ni kan inte tro mig vara så barnslig, — sade Felix, som rodnat ända upp till öronen. — Hvarföre neka dertill? De största hjeltar äro icke fria från denna svaghet;-och det är endast skräflare som påstå sig aldrig hafva varit rädda. Men sedan du nu hemtat dig från din paniska förskräckelse, så förklara mig hvad meningen är med den scen du nyss spelat? Är du sömngångare? är det ett vad? eller är det maskradbal hos öfversten? Under detta samtal hade Cambier sansat sig fullkomligt. Han nedböjde sitt hufvud af blygsel; och då han åter upplyfte det, fuktade stora svettdroppar hans panna och ett par tårar darrade i hans ögonhår. — Onkel, — sade han med patctisk ton, — ni har alltid visat mig en faderlig godhet och jag är säker att ni ej skulle vilja förorsaka mig en dödlig smärta. — Inte ens den alraminsta, — svarade Serviam vänligt. — Nå väl! gif mig då ert hedersord att aldrig för någon, hvem det än må vara, nämna ett enda ord om hvad som nyss passcrat. Betänk att om ni afslår denna begäran, känner jag mig i stånd till allt. Å — Till allt! det är något obestämdt; hvad känner du dig i stånd till i synnerhet?