Aftonbladet – 24 november 1853, sida 2

— Att skjuta mig för pannan, sade Felix med tragisk uppsyn. — Besitta! inte mindre än så, Och hvarför, om jag får fråga, vill du skjuta dig för pannan? . : — Hvarföre? — återtog kadetten, hvars ögon lika en åskhimmel gjöto på en gång blixtar och tårar; — ni frågar mig hvarföre? Derföre att jag är ovärdig att lefva; derföre att jag vid min ålder inte har mera hjerta än en pojkvalp; derföre att jag förtjent att af er behandlås som en pultron; derföre att jag är en kyckling, en feg usling, ett barn! utropade slutligen Felix, som i farten att lexa upp sig, ej kunde utfinna något mera oerhördt än ordet barn, det skymfligaste ord som språket eger i en adertonårig ynglings ögon. j — Fy då! skall en soldat gråta! — svarade Servian som återhöll ett småleende. — Seså, torka dina ögon, jag lofvar att ej säga något som kan blottställa ditt rykte. — Ser ni, min onkel, — återtog den gryende hjelten något lugnad genom den försäkran han erhållit, — det är så att, om fru Caussade visste att jag varit rädd, skulle hon göra narr af mig från morgonen till qvällen, och då vill jag lika gerna ha en kula i pannan. Det småleende som sväfvade på Servians. läppar försvann hastigt. — Du gör då mycket afseende på fru Caussades omdöme? — frågade han till sin nevö, i det han uppmärksamt betraktade honom. — Hur kan man göra annat, om man cj är helt och hållet en själlös varelse? — svarade ynglingen med hänförelse; — hon är så skön, så qvick, hennes skämt så hvässt, hon är så förtjusande då hon småler åt cen, så fruktansvärd då hon gör narr af en! Hon har så stora mörka ögon, så hvita tänder, en uppsyn på en gång så litlig och så idel, on så förförisk röst, så mycketbehag i allt Hvad hon gör! så mycket... (Forts. följer.)