Aftonbladet – 24 november 1853, sida 2

ogos till fånga, och alla varornä blefvo plundrarnes oyte. Flera af dessa fredliga köpmän fördes till Bokhara, ör att der säljas säsom slafvar; men huru förvånade blefvo ej auktoriteterna när man upptäckte att dessa köpmän icke voro något annat än förklädda kossackfficerare, som hade hemliga beskickningar till sheikerna i Turkestan. Man bör härvid erinra sig att letta tilldrog sig just vid den tid då man rustade sig ill expeditionen i Afghanistan. Den engelska agenten ingaf genast en utförlig berättelse till utrikesministören i London. Lord Palmerston begrep hela vigten af denna affär; ty det var klart att ryska cezaren skulle låta sina trupper framrycka mot Oxus, för att skaffa aktning ät sina undersåter. Lord Palmerston tog ganska skickligt sitt parti. Han affärdade till Bokhara två högre engelska officerare, som redan voro anställda vid beskickningen i Teheran. Dessa officerare afreste, medförande betydliga presenter, och de utverkade också att alla de föregifna ryska köpmännen blefvo försatta i frihet och erhöllo skadestånd, -hvarigenom man betog Ryssland hvarje anledning till reklamation. De två engelska officerarne ädägalade så mycken skicklighet, att de lyckades förskaffa sig fast fot i Bokhara, i ändamål att bevaka ryssarnes ; förehafvande. Efterhand tillvexte deras inflytande, och de ätnjöto högsta aktning vid Emirens hof. Det var vid denna tid som engelska armåen, efter fruktansvärda motgångar, säg sig tvungen att öfvergifva Kabul och Afghanistan. Hvad blef af dessa tvenne officerare? Man vet det icke. De försvunne plötsligen. Somliga påstå att de blefvo afrättade, andra säga och grefve Medem utspridde detta rykte, att de dogo nästan af hunger i den håla hvari de blifvit inneslutna, enär de vägrat att afsvärja kristendomen för att omfatta den mahomedanska läran. Man mäste göra rättvisa åt engelska regeringen, som alltid med en beundransvärå ihärdighet understödjer sina agenter. Man gjorde oerhörda ansträngningar för att upptäcka öfverste Stoddarts och den andre officerns öde. Man gjorde till och med framställningar i S:t Petersburg. Den hos emiren af Bokhara ackrediterade ryska agenten erhöll befallning att göra allt hvad i hans förmåga stod för att utverka de båda olyckliges befrielse. Den person som meddelat mig dessa underrättelse: tror att man aldrig lyckats finna några spår efter dessa tvenne officerare, och att man stadnat vid der öfvertygelsen att de på emirens befallning blifvit af rättade i Samarcand.