Aftonbladet – 23 november 1853, sida 1

förgäta de tvenne vidlyftiga artiklar vi egnade la dfn vigtiga fråga i Aftonbladet-för den 17 och den 20 sistl. Juni. Vi hade uti dessa artiklar inryckt de vigtigaste delarne ej blott af de sökandes på faktiska uppgifter rika och högst öfvertygande framställning, utan äfven af kommerskollegii sakrika och ända till komplett evidens bevisande utlåtande angående nödvändigheten att åtsvenska skeppsfarten bereda några lättnader. Vi visade der, att både kommerskollegium och generaltullstyrelsen, hvilka väl icke böra misstänkas för någon öfverdrifven omstörtningslusta i afseende på tulltariffen, hade i underdånighet förordat hvad regeringen fann för godt att lemna utan allt afseende, nemligen en betydligare lättnad för naturalisering utaf främmande inköpta fartyg af större drägtighet. Vi anförde då några RIS AN som visade huru svenska exporthandeln under de tio sistförflutna åren alltmera öfvergått i utländska händer och huru detta bedröfliga förhållande mer och mer måste taga öfverhand, så vida ej svenska skeppsbyggare sattes i åte njutände af samma fördelar. som beviljas utländningar, hvilka låta bygga fartyg på svenska skeppsvarf, nemligen tullfri införsel af de för tackling och vidare utrustning nödiga materialier och svenska skeppsredare finoe åtnjuta samma lättnad i afseende f naturaliserande af utifrån inköpta äldre fartyg som normännen af brödraländernas gemensamma konung redan fått sig bekräftad. 3 På denna framställning hade Svenska Tidningen då ej ett ord attgenmäla; nu, efter fem månader, och sedan de anförda uppgifterna hunnit att hos alla som ej specielt intressera sig för saken, falla i Törfjtenbeten,: är det så vigt att tillgripa den vanliga metoden och påstå att vårt sednare omnämnande af regeringsbeslutet skett med et knapphändigt penndrag och utan vidare pröfningp. Hur kan man väl, heter det vidare, med ringaste förhoppning om att blifva trodd, framsmyga en så försåtlig tanke, som den att en regering skulle visa en oförsvarlig likgiltighet för ett lands så ytterst vigtiga narin som handel. och siöfart? Regeringen skulle icke ens vara så hemmastadd i första grunderna af statshushållningsläran, att hon förmår uppfatta handelns nödvändighet; och att det så kallade handelsintresset är statens eget?n Och så följer en ganska sann och riktig utveckling af handelsintrössots gemensamhet för alla, i det hvarje samhällsmedlem deraf är beroende, i det äfven den ringaste drifyer köpenskap, 0. s: v. Allt ganska uppbyggligt att läsa i samma tidning som för en tid sedan, för att försvara spärrningarne, förklarade att vår nation var delaktig af skälhundens natur, i afseende på den afundsvärda förmågan att längre tider kunna lefva för sig sjelf och umbära de af handeln fordrade förbindelserna med andra nationer. 4 Det gläder oss emellertid rätt mycket, att nu i den konservativa tidningen finna en riktigare uppskattning af handelns värde, i synnerhet sedan man under en längre tid från vissa håll inom pressen, som förmenats uttala högre åsigter i samhällsfrågorna, hört så vackra saker om krämarintresset och förakt lighet. Onekligen har S--Ngens förutsatta ömhet. om handelsintresset, hvilket, såsom v: sett, äfven i Svenska Tidningens ögon blifvit liktydigt med statens intresse, under de sista månaderna, med deras spärrningar och karantäner, yttrat sig på ett nog eget sätt; men derom -vilja vi ej nu vidare tala, utan fägna oss i stället öfver det lifli intresse Svenska Tidningen helt plötsligt lagalagt för handelns blomstring, och fasthålla den förhoppning -hon ger Oss, att hela tullagstiftningen vid innevarande riksdag kommer-:att under, å en icke oväsentlig ombildning,, och dervid äfven den vigtiga frågan om tidsenliga lättnader för be. sr få sin slutliga ösning. Måttedenna lösning också blifva tidsenlig och verkligt båtande, och hvarken den eller de andra tullfrågorna bortfuskas genom den halfhet, som så bedröfligt utmärker de flesta af regeringens åtgärder. s SE För öfrigt hvimlar detta vältaliga försvar för en af regeringens mest impopulära: der, från början till slut af motsägelser och oegentligheter. På ena stället talas om regeri gens pligt att stäfja somligas inkräktningslystnad och ställa kyrkan midt i b På ett annat a