Aftonbladet – 23 november 1853, sida 1

voro. icke. dermed förkn:ppade! Hans ädla känsliga hjerta glömde för en stund sin egen sällhet, af deltagande för den bortgångne, hvars olycka han upprigtigt beklagade. Några omständigheter fördröjde Rudolfs återresa; men innan vårens lärka slog sin första drill, och dalens sippa utvecklat sin hvita stjerna, låg brorsonen vid farbroderns bröst, och hälsades med hjertliga ord af sina anhöriga. CM månader: hade förgått. I gyllene prakt tågade Juni-solen fram på sin azurblåa bana, och lätta silfverskyar gungade i luftströmmen, som hvita svanor på en spegelklar insjö. Allt bebådade att dagen: skulle blifva ljus och herrlig. Tidigt voro alla i rörelse på Adelsvik. En fest förbereddes återigen, glad och betydelsefull; ty Adles och Rudolfs vigselakt var anledningen till densamma. I blomsteraterren gingo öfverstinnan och Adele och bröto med egen hand de doftande rosorne, den snöhvita liljan som i förening. med myrten och lager borde pryda brudstolarne. Minnet af förra årets sorgliga slut hade förbleknat för den glimmande stjerna som lyste i detnärvarande, och i hoppet förklarade många ljufva och huldrika löften för kommande dagar. Adele var lugn och glad, morgonfrisk och vacker. Öfverstinnan betraktade henne med en moders ömhet och tillfredsställelse, litet stolt öfver de tjusande behag som fängslade ögat, men ännu mera lycklig af den dygd och rena oskuld, som tagit säte och stämma i hennes hjerta. Sedan öfversten frukosterat gick han att söka Rudolf på hans rum. En lycklig dag min gosse, var den helsningen som mötte brudgummen, i det han steg upp för att mottaga sin farbror — som fortfor i det han räckte Rudolf ett papper: Jag har skrifvit några bröllopsverser; men som jag just icke kan skryta af någon poetisk ådra, så lemnar jag dem så här oss mellan meningen är lika :god — du kan läsa dem sedan. Men-detta sednare hörsammade icke Rudolf, utan vecklade upp papperet, — då i stället för poesi, stod på den mest begripliga prosa: Med full rättighet, såsom förvärfvad egendom, begåfvar jag min kära brorsson Rudolf Stjernspets säteriet ILuudaholm , till egandeoch dispositionsrätt för everldeliga tider. August Stjernspets. Adelsvik i Juni 18. . Stum af öfverraskning och glädje, öfver all. den lycka som hopade sig på honom, kunde Rudolf icke med ord yttra .sin erkänsla. Han tog öfverstens hand, lade den på sitt hjerta som klappade med våldsamma slag och förde den sedan till sina varma läppar,