Aftonbladet – 23 november 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 23 Nov. Det ministeriella partiets sakförare hafva alltid brukat den taktiken, att när från andra sidan en anmärkning göres mot någon af regeringens åtgärder, genast förekasta sina motståndare en förment okunnighet om sakförhållanden, hvilka det skall vara deras egen högre vishet förbehållet att i grund känna och begripa. De allena veta och förstå allt hvad fäderneslandets väl kräfver, från det största till det minsta, och allt hvad från andra sidan framställes, det må för öfrigt stödja sig på de mest solklara faktiska förhållanden, bemötes af dem med ett förnämt hån såsom blott och bart alster af kortsyntheten och klanderbegäret,. -Huru långt man kan gå i den vägen, derpå gaf oss Svenska Tidningen i går morse ett slående exempel i sin artikel om försvarsväsendet, hvilken är, synnerligen mot slutet, hållen i en ton af rått öfvermod, som aktningen för ämnet och diskussionens värdighet förband oss att lemna utan allt afseende. Några af de deri meddelade beräkningarne tåla deremot en närmare granskning, som icke heller skall uteblifva. Men ännu i dag skulle samma tidning gifva ett nytt exempel på sin vanliga taktik. Vi hade i anledning af några i Svenska Tidningen framställda betraktelser öfver bristen på fraktfartyg och dermed sammanhängande ämnen tillåtit oss den anmärkningen, att svenska regeringen visaten oförsvarlig likgiltighet för handelsmarinens framsteg, då den under den 11 sistl. Juni afslog, eller så godt som . afslog, en del svenska skeppsredares, varfsegares, repslagares, segelsömmares, blockmakares och skeppsbyggmästares underdåniga ansökan att i afseende på naturaliserande af från utrikes orter inköpta äldre fartyg och införande af de för nybyggda fartygs utrustning erforderliga materialier, få åtnjuta samma fördelar som regeringen beviljat utländningar, hvilka låta bygga fartyg i Sverige, och hvaraf äfven det norska brödrafolket är i åtnjutande. Se huru Svenska Tidningen deraf tar sig anledning att börja sin artikel för dagen: Vi påbörjade för nägra veckor sedan nägra betraktelser öfver fartygsbristen och otillräckligheten af vår handelsflotta, men hunno icke en gång afsluta dem, innan kortsyntheten hastade sätta sig till doms och med ett knapphändigt penndrag vältrade skulden för de ifrågavarande olägenheterna på regeringens oförsvarliga likgiltighet. Sannerligen måtte klanderbegäret vara rätt trängande, när man utan vidare pröfning framkastar sådana beskyllningar. Med ett knapphändigt penndrag) och utan vidare pung (!). Det är mycket behändigt och framförallt mycket ridderligt att säga så nu, när man hoppas att våra läsare hunnit pA DEER