Aftonbladet – 23 november 1853, sida 1

Öfversten nickade med leende min och lemnade Rudolf, ty äfven han, den faderli vännen, erfor att lyckans öfvermått) binder tungans band. — å Klädd i en hvit sidenklädning af rikt moire, kring armar och hals garnerad med fina blone der satt Adele i sitt rum, ettaf de mest täcka och solklara som någonsin blifvit prydda af en flickas hand. Lätta mMusslinsgardiner fläktade sakta för luftdraget, som de öppnade fönstren lemnade fritt spelrum, och de djupa draperierna mildrade den starka dager, hvilken spred sig kring tak och väggar. Blommande krukvexter, frodiga och färgrika, stodo behagsjuka i sina vackra krukor, och undrade om, i händelse en Paris skulle utdela skönhetens is, någon af dem möjligen kunde erhålla det framför sin herrskarinna. En amor i gips, en Flora och några andra mythens gudomlig. heter, hade sin plats på ett Par småbord, mellan fönstren stod en Korg arbetad toilett, öfverhöljd med en mängd småsaker af silfver och kristaller. Taket hade också sin lilla prydnad; ty der i en bur, omgifven af slingervexter, satt en kanariefogel och härmade-Jenny Linds skära och klingande toner. Är du färdig min söta Adele, så kunde jag kanske få fästa kronan i dina lockar innan någon af gästerna hinner komma? frågade öfverstinnan som nu inträdde med en utmärkt elegans. Ja goda systers, svarade bruden rörd vid tanken på dess allvarliga betydelse, Kransen är söt med sina små fina blommor! Ingeborg har verkligen visat sin mästerhand i dessa praktfullt flätade myrtenqvistar, — och med en. kyss. på Adeles panna tillade öfverstinnan som nu fästat kronan: Så, min älskade vän; nu har jag invigt dig till en lycklig maka. Se här ett minne af mig och dennastund,, och hon satte på Adeles bröst en dyrbar broch föreställande en fjäril skimrande af de renaste juveler. Tack, tack! hviskade Adele i systerns ar : En timnia sednare kom öfversten och hemtade bruden, som strålande af sällhet och fägring, vid inträdet i den blomstersmyckade salongen, Möttes af sin förtjusta brudgumme och gästernas oskrymtade beundran. Bröllopsceremonierie gingo nu sin vanliga . Förfriskningar, musik och slutligen iparets skål, ändade dagens högtid. — 3 Veckan derefter åtföljdes de nygifta af öf versten och familjen Brunfeldt till sin egen-gom, der allt stod i ordning att emottaga dem. Lyckliga. genom sin kärlek, som af inga förebråelser oskärades, njöto de tillika behaget af ett oberoende lif. SLUT,