Aftonbladet – 17 november 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 17 Nov. I Om Ryssland ännu för få år sedan af de saktmodige i landena betraktades såsom en bundsförvandt till ordningen och lugnet, och såsom en helsosam hållhake på de revolutionära tendenserna i andra länder, så vidt det nemligen förmådde att genom skrämskott afhålla dessa länders regeringar från all undfallenhet för reformsträfvanden och folkfrihetens utsträckning, så har det i år genom sitt uppträdande mot Turkiet och genom att öppet och oförbehållsamt hylla våldets, omstörtningarnes och eröfringens grundsatser, förverkat ända intill sista skuggan af anscendo såsom den stadgade politiska ordningens väktare och kan såsom sådan icke längre öppet åberopas. Men det gifves ännu, oaktadt den rättmätiga afsky som detta rikes politik i sydvestra Europa uppväckt hos alla sjelfständiga nationer, nästan 1 alla länder någon liten fraktion, hos hvilken fruktan för de demokratiska grundsatsernas utbredande är så stor, att de, hellre än. att rubbas i sin egen med privilegier och företräden omgärdade ställning, föredraga att se den ena fria nationen efter den andra uppslukas af den östra jetten, hvars mål är att utbreda den andliga vidskepelsens och den politiska despotismens heliga välde öfver hela verlden. Nedanstående artikel i en frisinnad engelsk tidning kastar åtskilligt ljus öfver den engelska aristokratiens tänkesätt i afseende på de orientaliska händelserna, och bekräftar till en viss grad de farhågor, hvartill de antiryska demonstrationerna bland Englands befolkning gifvit anledning, att de 1edande statsmännen i det närvarande Whigkabinettet, oaktadt deras stora administrativa förmåga och deras liberala och upplysta åsigter i de stora statsekonomiska och handelspolitiska frågorna, i afseende på den utrikes politiken icke hafva nationens fulla förtroende, och att i nästa parlament lätt kunna uppstå efterräkningar beträffande engelska regeringens ställning till den stora europeiska stridsfrågan, hvilka kunna blifva menliga för