Aftonbladet – 16 november 1853, sida 2

Lord Palmerston koleraläkare. Vi meddelade för några dagar sedan under år utrikesafdelning, att Edinburgs presbyteaner gjort en hemställan till inrikesministeen angående hållandet af en allmän botoch önedag för koleras afvärjande. Lord Palnerston . lät på denna framställning afgifva öljande besinningsvärda svar: . Verldarnes herre har för den planet på hvilken vi sfva fastställt vissa nåturlagar; hvarje menniskas väl ch ve beror på åtlydandet eller föraktandet af dessa igar. Men enligt dessa lagar står värt helsotillständ det innerligaste sammanhang med aflägsnandet af essa gasartiga utdunstningar som uppstå till följe af nenskliga -varelsers alltför täta sammanpackande eler af djurock vextämnens förruttnelseprocesser, och nligt dessa naturlagar uppstå nästan oundvikligt sjukomar, hvarhelst menskliga varelser utsätta sig för lessa förstörande inflytelser. Men på samma gång ;ehagade det:Försynen att gifva men viskan medel i vinderna att träffa anordningar till att afleda dessa itdunstningar eller förminska dem till den grad att le blifva oskadliga, och det är hvarje menniskas pligt utt lyssna till dessa lagbud och nyttja de förmögeneter Försynen anvisat henne till -hennes väl. Koörafarsotens sista hemsökelse är en fruktansvärd varting ät folket i detsa rike, att det alltför oförsvarigt försummat sina pligter i detta afseende, och att le personer, hvilka. det älåg att vaka öfver renligheen i-staden och landtkommunen, att afvända eller rebygga anledningarne till landsplågan; icke varit illräckligt verksamma för detta ändamål. Lord Palnerston ville derföre, säsom det bästa medlot-miot colerafarsoten föreslå, att man begagnar tidskiftet rån den närvarande dagen till nästa vår och somnar till att upptänka och utföra sådana mått och teg, hvarigenom de stadsdelar och orter som bebos if de fattigare klasserna och tillfölje af omständigheternas natur äro mest i behof att rensas och: upphjelpas, blifva befriade från dessa orsaker till smittan, hvilka, .om de icke undanröjas, ofelbart framkalla pestartade sjukdomar och trotts alla möjliga hela folkets böner och botgörelser skola skaffa döden en riklig skörd. Har menniskan för sin säkerhet gjort allt hvad hon förmår, då först. är det tid att , anropa himlens välsignelse att hennes bemödanden icke mår blifva förgäfves.. Detta bref måste naturligtvis sätta prestbyteriets fromma medlemmar i högsta bestörtning: Den ärevördige doktor Clark förklarade högtidligt att han icke ville hafva någon gemenskap med den som författat detta bref, ett dökument hvartill ännu aldrig någon statssekreterare skrifvit ett motstycke till ett presbyterium. Doktor Muir och alla andra talare efter honom förklarade enstämmigt att ett sådant bref var utan exempel i historien och att det var alldeles ovärdigt en kristlig regering. Man beslöt att med några knapphändiga ord erkänna dess mottagande, men att hänskjuta frågan om en allmän botoch fastedag till synoden och lägga brefvet ad acta. Det märkvärdiga häri är att lekmannen, den profane statsmannen, gifvit religionens egna tjenare en behöflig undervisning i religiositet och kristlig pligt-uppfyllelse; ty att fordra Försynens hjelp i en timlig nöd, utan att på samma gång anstränga alla de krafter den gifvit oss att på egen hand afvärja det onda, synes oss just raka motsatsen af båda ;pelarne. : emm amma se RONNIE ENS TAR SENSE OSA AROR