Aftonbladet – 16 november 1853, sida 2

jag nu låter dig blicka in i mitt hjerta och skåda huru glädjefattigt der ser ut, skall du icke vidare röra vid dess svidande sår. Gif mig detta löfte. . Ursäkta mitt spörsmål, bror! Jag visste icke att saken var så förtvifladt allvarsamp, bad Rudolf, förundrad öfver det besynnerliga uttrycket i Edvards åter likbleka ansigte; voch här har du min hand på att jag skall begrafva ditt förtroende så djupt som det kan nedmyllas i en deltagande väns hjerta. Herrarne gingo inåt skogen; sökte sig en beqväm hviloplats, och sedanRudolf befriat sig från jagtredskapen satte sig båda. Edvard berättade : Å . Du vet att jag genast efter fullbordad juridisk examen blef anställd som biträde hos lagman P. Ansedd för skicklig domare och bergad man, hade vistandet i hans hus kunnat vara både nyttigt och trefligt, om nemligen lagmanskan skött toffeln med mera behag. Lagmannen, mycket bestämd, till och med litet barsk, så länge han presiderade på -.domäårestolen, förlorade alldeles koncepterna så snart han kom hem; hustruns ljudeliga stämma, skärande och mindre behaglig för öfrigt, nedtystade hvarje hans ord, hvilket ;uttryckte någon önskan eller vilja. Jag ledsnade snart vid dessa husliga missljud och ämnade lemna min plats så fort som möjligt, då en händelse inträffade som ändrade denna föresats. Några dagar före Jul stod jag i mitt fönster, och såg en simpel bondvagn, stanna på gården; tvenne fruntimmer stego ur, plockade med sig ett par askar och några knyten, som antydde att de ämnade stanna någon längre tid och gingo derpå, in i stora byggningen. Aftonen gick jag som vanligt upp i salen, och presenterades då för fru och mamsell Sterner, lagmannens syster och systerdotter. Efter en flygtig blick på denförra, kastade jag mina ögon på flickan; men huru beskrifva för dig den häftiga. rörelse, som genomilade hela min varelse vid åsynen af henne! Jag har erfarit hvad mången betviflar: att kärleken ögonblickligt kan väckas. Ingeborg, så var hennes