Aftonbladet – 16 november 1853, sida 2

nan hafva, enligt Sv. T., för instundande vintermåader förhyrt teatern å Mosebacke. — — Ätt döma af en korrespondensartikel från om till Journal des Debats tyckes den orienaliska frågan i sin ursprungliga skepnad börja ÅA igen i den heliga staden. I nämnde korespondens heter det nemligen: Den 30 Oktober hade en religiös ceremoni f mera sällsynt art löckat en otalik mängd f de rättrogna till S:t Peterskyrkan. En volsk jesuit, vid namn Andreas Bobola, som Maj 1657 såsom martyr fallit ett offer för le grekiska ryssarne, skulle nemligen kanoviseras. Visserligen kunna ej politiska förvållanden anses ha någon del i denna hänlelse, icke en gång-i den för ceremonien bestämda dagen. Emellertid var det ett eget sammanträffande, att ett polskt helgon, som blifvit dödadt af de schismatiska ryssarne, blef kanoniseradt i S:t Peterskyrkan samma dåg, samma timma måhända, . som ryssarne och turkarne eller, som man här säger, schismen och: heresien drabbade samman i -orienten. Detta sammanträffande har ej undgått hopens uppmärksamhet, och man upprepade till och med bland folkmassan att Ryssland på diplomatisk väg försökt sätta sig emot denna kanonisation. Detta rykte tyckes likväl behöfva bekräftelse. Pater Bobola är den tredje medlemmen af Jesu sällskap, som på mindre än ett års tid blifvit förklarad för helgon., — Det är ganska eget att se huru tidningar, som ifrigt omfatta devmest ultraistiska åsigter om -kolerans kontagiösa natur och spärrningarnes nytta, stundom helt oförhappandes komma att låta undfalla sig yttranden, som stå i den mest snörräta strid med denna åsigt. I Örebro har en mycket supig f. d. husar aflidit i fullt utbildad kolera. . Med anledning häraf yttrar Nerikes Allehanda, för den 12 dennes: z Hvarken i förrgår eller i gär har något sjukdomsfall i staden afhörts, och man torde säledes kunna hoppas att Raskens sjukdom och död kommer att stå isolerad, hvilket onekligen vore mycket väl. Dock bör man icke göra sig alltför säker. Koleran plägar just aldrig komma på en gång. Den gifver vanligen först en och annan signal, som förebudar dess ankomst. Sedan håller den sitt högtidliga intäg för att herrska med jernspira bland de dödligeMå vi då vänja oss vid den tanken att hon är i starkt anryckande, men hoppas att hon ändå torde uteblifval RR RER TR AL RR TR R FR UTA — Under titel Hemställan med anledning af den snart instundande riksdagen läses i Norrköpings Tidningar nedanstående insända artikel, hvilken redaktionen sjelf inleder med den anmärkningen att allmänna åsigten i Norrköping nu mera så til vida blifvit modifierad i frågan om importförbudet på yllemanufakturerna, att man ej längre anser dess qvarstående eller borttagande utgöra ett vara eller icke vara för Norrköpings yllevaruindustri, ehuru den dermed dock icke vill hafva sagt, att de festa rösterna inom fabriksföreningen skulle utfalla för insändarens åsigt. Vi hafva länge hört omtalas att de mera upplyste bland Norrköpings klädesfabrikanter sjelfva äro genomträngde af den åsigt att det enda vilkoret förylleindustriens högre uppblomstring är borttagande af den nu bestående prohibitionen och dess ersättande med en måttlig införselstull, för att på denna väg sätta en gräns för det vidsträckta lurendrejeriet. Att målsmännen för yllefabrikshandteringen, på samma gång de afstå från ett införselsförbud som icke längre skyddar deras industri, ega skälig anledning att yrka på upphäfvandet af införselsförbud och nedsättandet af tullsatserna på de för industrien nödiga råämnen I faller af sig sjelft, och de från åtskilliga handelskårer i riket till Kongl. Maj:t mgifna pettioner angående en reform af tull-lagstiftningen lägga också en tillbörlig vigt på lättad införsel af alla slags råämnen. Med den tillförsigt att de upplyste och frisinnade åsigter Isom i artikeln uttalas skola göra sig gällande linom lagstiftningen, göra vi oss ett nöje af att I meddela sjelfva skriften, som har följande lydelse: En riksdag är åter i nära annalkande; tullagstift-ningsfrägorna komma änyo ä bane, och dermed. inträffar på nytt ett sädant tidskifte, som förut vid sex Triksdagar efter hvarannan ingifvit intressena inom detta samhälle oro och bekymmer. Men månne man ej nu kunde skäligen lugna sig och låta all sådan oro och bäfvan fara? . Är någon verklig våda för handen? Är det sannolikt, man kan tryggt säga, är det ens tänkbart att Rikets Ständer I skulle afskaffa införselsförbudet emot utländska kläden, utan att ä dessa stadga en billig skyddstull? Och vore i slikt fall det ej snarare för klädesfabrikanterna sjelfve en fördel än en olycka, om förbudet upphörde ? : S Norrköpings klädesfabrikation har uppnätt den höjd och fullkomlighet att, hvad varans godhet beträffar, iden ej behöfver frukta jemförelsen med utlandets produkter. Om detta förhällande ännu ej allmänt a erkännes, om rättvisa ännu af mänga förnekas ät Norrköpings fabrikater, hvad är orsaken dertill ? Förbudet,. ingenting annat än förbudet. Hvad åtrå och frestelse den förbjudna frukten medförer, huru den uppskattas, och huru mycket man vägar för att deraf komma i besittning, är en hvar nogsamt bekant. Lät deremot utländska varan få komma in och frit! läggas vid sidan af den svenska; fördomen om den förras företräde är då snart försvunnen, och den inhemska tillverkaren får åtnjuta rättvisa. Men icke jemförelsen med,utländska varans godhet, utan fastmera med priset ä denna är det måhända, som egentligen väcker fruktan. Är då prisskilnaden numera verkligen så betydlig? Den som skrifver detta har haft tillfälle att på ort och ställe se hvad god utländsk vara gäller och han anser skilnaden ingalunda så stor, som han i Sverige ofta hört den mycket öfverdrifvet uppgifvas. r jag nu låter dig blicka in i mitt hjerta ock n I skåda huru glädjefattigt der ser ut, skall dr