Aftonbladet – 3 november 1853, sida 3

-or ra TN UJ VE TAVE MALL PURE CM ee BR -fframät i ännu betydligare progression än förut, är Jutom allt tvifvel, ehuru under nägra af de sista ären potatiskulturen, i anseende till den bekanta sjukdomen ä denna jordfrukt och deraf följande höga priser å utsädet, blifvit i nägon mån hämmad. När man nu tillförlitligt vet att femärsberättelserna upptaga mindre och icke mer än verkliga förhållandet, så tro vi att man för visso kan antaga den närvarande medelafkastningen till allraminst 17 millioner I drag för utsädet. och potatis, 1 million tunnor säd och hälften dito potatis konsumeras för stall och ladugård, så blir Ådet ringare folket icke har räd att låta animaliska nen, mäste ätgången af cerealier blifva så mycket dstörre. Då nu derföre goda statistiska uppgifter beJräkna att Frankrikes jord lemnar hvarje dess inbyggare nngefär 3, svensk tunna spanmäl och jordfrukter, men Storbritanniens öfver 4 till föda, hvarförjutan England alla år importerar högst betydliga qvandtiteter spanmäl, och då härjemte bäde Fransmän, men isynnerhet Engelsmän, konsumera längt mer animaliska födoämnen än Svenskarne, så mäste den beräkningen, att till hvarje person i Sverge i medeltal erfordras 2-7, tunnor säd och 1 tunna potatis, icke vara för hög, utan snarare lägre än verkliga förhåltill brödföda: Spanmäl. rer ks er 83, mill. Potatis . so so ov. ov... 3 D Folk och kreatur konsumera alltså 9 7. millioner flunnor spanmäl och 4 mill. t:r potatis. Öfverskottet blifver då per mediam 1:V, million tunnor spanmäl Toch 2 millioner tunnor potatis, hvilka, om export och Jimport, säsom antagligt är, öfver hufvud gå ihop, användas till bränvinbränning. d1Y, million tunnor spanmäl bör gifva å 20 kannor Å bränvin pr tunna . oso. ov . 25 mill. kannor, och 2 mill. t:r potatis ä 8k:r. . 16 Summa 41 mill. kannor. Nägra statistiker beräkna visserligen -bränvinskonsumtionen i Sverge högre, säsom till ex. öfverste Hagelstam, som antager 54 millioner kannor; men detta är påtagligen för högt. Se här en kalkyl, hvilken redan synes vara så tillIskuren i vexten, att det vore alldeles förfärligt om superiet skulle stå på en ännu höge ståndpunkt: 750,000 qvinkön smaka ej bränvin. 300,000 — förtära !7, jumfru pr dag 250,000. 750,000 mankön smaka ej bränvin. 1,750,000. 2,700,000. gör i kannor pr dag i rundt tal 86,000 och pr är . . . . . 31,931,000. Summa kannor 39,931,000. Detta stämmer, såsom man ser, rätt väl tillsamnat afkastningen i bränvin af 1 tunna spanmäl till 20 kannor och 1 tunna potatis till 8 kannor; men då, att spanmälsåtgången för bränvinstillverkningen blifver något större, och tillgången till brödföda något mindre, det vill med andra ord säga, att folket antingen svältes, för att i stället itrattas bränvin, eller att det bristande tages utifrån. Om det öfverskott, som svenska jordbruket lemnar för att kastas i bränvinspannan, alltså för när. varande icke uppgår till mer än 1V, million tunnor spanmäl och 2 millioner tunnor potates, så skulle en genom hög beskattning genast till hälften nedsatt konsumtion, eller 20 millioner kannor bränvin, ändä medtaga 625,000 tunnor spanmål och 1 million tunnor potates, och alltså det öfverskott, som tyngde på spanmälspriset, blifva jemnt lika stort. Och beräkna vi att potatesodlingen, såsom sannolikt är, skulle genast inskränkas och jordbrukaren i stället lägga an på en större sädesproduktion och vidsträcktare odling af fodervexter, så bör i alla fall, till en början innan en större gödseltillgäng uppkommit från de utvidgade ladugårdarne, spanmälsöfverskottet i medeltal de första ären föga komma att öfverstiga en million, eller lät till och med vara 1, million tunnor, deraf vi vilja antaga 1 million tunnor räg och , millior korn och hafre. För öfverskottet af -de begge sednare sädesslagen behöfver man icke vara i förlägenhet. England tager så mycket hafre och Norge så mycket korn vi kunna undvara ännu på lång tid. Endast hvad rägen beträftar blir förhållandet nägot kinkigare. Frankrike förbrukar väl icke obetydligt räg, och Holland samt Belgien proportionerligt ännu mer, och det sistnämnda landet är dertill så öfverbefolkadt, att det alla är, liksom England, tarfvar spanmilstillförsel. Äfven Norge skall emottaga vär räg; men för exporten deraf tarfvas ovilkorligt att han först torkas, hvilket vära landtbrukare hittills uraktlätit, emedan de haft utvägar att genast kasta öfverskottet i bränvinspannan. Torkinrättningars anläggande antingen på egendomarne eller vid stapelstäderna är alltså ett oundvikligt. vilkor för värt landtbruk, om det skall undgå en känbar förlust efter bränvinslagstiftningens förändring och jordbrukarne kunna derföre icke nog ifrigt uppmanas att nu genast vara betänkta på anskaftandet af dylika, för att redan vid nästa skörd kunna begagnas. Men jordbrukaren mäste också i tid vara betänkt på att icke hälla så mycken jord öppen, som för närvarande sker. Detta är ett fel som vidlåder hela svenska jordbrukssystemet, hvilket är raka motsatsen mot Storbritanniens, af hvars till odling upptagna jord endast nitton millioner acres) anses besädda med säd, men 27 millioner utgöra ängsmark eller äro kultiverade med fodervexter. Med det öfverskott af spanmäl vi ändå till en början komma att få, måste vi emellertid ingå i täfian på verldsmarknaden och äro då tvungna att hälla den i lika billigt pris som andra spanmålsexporterande nationer. Detta kommer bestämdt att inverka på rågpriset, hvilket jordbrukärne ingalunda kunna hoppas skola längre hålla sig uppe vid den onaturliga höjd, det under de aldrasista ären, i anseende till potatessjukan, uppnått. Men redan ett medelpris i stapelstad af 8 rdr bko vore icke attförakta. Under ären 1825 till 1832, en period då rå gen föga ingick i bränvinstillverkningen, utgjorde medelpriset 7 rdr 39 sk. bko. Å korn var det då 6:; 22. och å hafre 4: 11. För öfrigt är härvid att bemärka, att en stor del af de kapitaler, som nu användas i bränvinshandeln, skola efter denna varas inskränktare bruk kömma att nedläggas i spanmälshandeln, hvilken sednare af flere anledningar icke förr än efter en förändrad bränvinslagstiftning kan uppsvinga sig till nägon syunerlig betydenhet. Det ofta hörda föregifvandet, att ingen skall vilja köpa landtmannens öfverskott af spanmäl är alltså falskt; spanmälshandlaren skall bestämdt taga varan, så framt hon är god och torr, och priserna skola rätta sig efter dem på verldsmarknaden, qvantiteterna må nu vara huru stora som helst. Ett stort steg till detta resultats underlättande kommer att tagas genom införandet i värt land af jernvägar. Jordbrukaren kan också aldrig lägga sig nog vinning om att deras införande må påskyndas, och detta kan icke ske på åo0t Ändamälsenlioare sätt än oernnm den förhöjda landet. Sverges 3, mill. invånare behöfva alltsäl tunnor, deraf 6 millioner tunnor potatis, allt efter af-Å Antaga vi att, af dessa 17 millioner tunnor sädl ärliga tillgången för menniskornas behof öfver hufvud : 14 7, millioner tunnor. I ett land som Sverge, derl Jämnen till nägon väsendtlig del ingå i sina födoäm-l: 500,000 — 1 d:o d:o 500,000.1 1,730,000. 750,000gör i kannor pr dag 23,400 och pr är 8,541,000. 1 250,000 — — förtära I jumfru pr dag 250,000. d:o d:0 230,000 2 : : 500,000.1. 250,000 3 d:o d:o -750,000. 100,000 4 d:o d:o -400,000. 100,000 5 d:o d:o -500,000. 50,000 6 d:o d:o 300,000. man, och har man till och med, om man så vill, ett öfverskott af 1 million kannor bränvin för tekniskal ändamål. Det må vara, att vi nägot för högt beräk-j mycket kan det ieko varaj och--enda skilnaden blir