Aftonbladet – 3 november 1853, sida 3

och föda, det skall nödtvunget inskränka bruket af det förra och det skall få resurser att förbruka mera af den senare. Om nu icke förnuft och eftertanke härvid blifva ledande, så skall bungren, icke längre nedtystad af den döfvande supen, oftilkorligt göra slag i saken. Man ser alltsäi avt hela det bränvinspaunan undandragna spanmälsöfverskottet visst icke behöfver kastas på exporten; mycket, ja det mesta deraf skall nog till en början vinna efterfrågan inom landet, och detta säledes i betydlig mån motverka ett öfverdrifvet prisfall. Vi hafva sålunda sökt visa det onödiga i fruktan för ett öfverdrifvet allmänt fall i spanmålspriserna, förorsakadt genom den betydligt minskade bränvinstillverkningen. Vi vilja nu tillse det inflytande en förändrad bränvinslagstiftning kommer att hafva påls de större och på de mindre jordbrukarne hvar för sig, hvilket är ytterst olika. j Hvad först de mindre beträffar, så kan väl antagas för gifvet, att genom en så hög skatt å bränvinet, som allmänna rösten nu fordrar, hela den så kallade husbehofsbränningen kommer att upphöra; och utan att nu fästa oss vid den stora moraliska påföljd detta skall hafva för vår allmoge, vilja vi endast. betrakta den rent ekonomiska sidan af frågan. Det är då tydligt, att hela den mindre jordbrukareklassen genom husbehofsbränningens upphörande kommer att göra en högst betydlig besparing i säd, hvilken han då kan afyttra, i stället för att vräka i bränvinspannan för en minst sagdt onödig öfverflödsartikel. Med kontanterna härför i handen, skall han nog snart veta att derför förskaffa sig en reelare valuta än bränvin, och han skall dertill vinnlägga sig om en bättre vara för att ernå en lättare och fördelaktigare realisation. Följden blifver således både ett förbättradt jordbruk och -en större besparing af dess afkastning. Han skall söka närmaste städer för dess realiserande och uppköpa åtskilligt af nyttiga behofver eller mindre skadliga öfverflödsartiklar till lifvets förljufvande. Handeln skall härigenom uppblomstra och taga en bättre rigtning genom upphörandet af det olyckliga skuldsättningssystem för den dagliga konsumtionen, hvilket nu så allmänt florerar till ömsesidig skada. Köpmännen, äfven i småstäderna, skola lägga sig på spanmålsuppköp och genom konkurrensen uppehälla priset i de goda åren, och det skall sedan icke vidare hända, att de i missvextår väl hafva bränvin, men icke spanmål att afyttra till ett rimiigt pris. De ofantliga fluktuationer i spanmälspriset, som hittills så ofta inträffat, någon gång till spanmålshandlarnes, men aldrig till de mindre jordbrukarnes fromma, skola slutligen icke mer återkomma. Med ett ord, allmogen och de mindre jordbrukarne kunna icke i något tänkbart fall förlora, utan skola nödvändigt af den förändrade bränvinslagstiftningen skörda stora stadigvaranda fördelar. Hvad deremot de större egendomsegarne angår, så hafva de, om de blott vilja, så många resurser att anlita för afböjandet af en blott temporär skakning i sin ekonomi genom den förändrade bränvinslagstiftningen, att det blir deras eget af ingen beklagade fel, om de i tid bereda sig för de nya förhållandernas inträdande. De hafva hypoteksföreningar, privatbanker, diskonter och enskilta kapitalister att tillgå och anlita, om de icke alltid skulle lyckas att lika lätt och hastigt afyttra sin spanmål som hittills sitt bränvin, och skulle det än gifvas några få bland dem, hvilkas affärer äro af den ihåliga. beskaffenhet att de icke kunna motstå följden af en blott temporärt bristande afsättning, så är det visst ingen skada för det allmänna, om nägra sädana egendomar skulle komma att öfvergå på solidare händer; ty de bruka icke jorden till dess jemna förbättring utan utsuga den för en ögonblicklig hjelp. Men afsättning bör, såsom vi förut visat, icke ens temporärt kunna fela med de kommunikationsmedel vi redan hafva, och ännu mindre med dem vi så skyndsamt som möjligt böra och genom bränvinsskattens användande kunna -tillegna oss; ty det strider emot all erfarenhet i andra länder, att icke kapitalerna skulle uppsöka en så solid affärsgren som spanmålshandeln. Och skulle till och. med egna fattas, hvilket vi alldeles bestrida, så skola utländska kapitaler bestämdt uppsöka vära marknader, så fort vi hafva att bjuda på en god vara och så pass stora partier att det för dem lönar mödan att dervid infinna sig. Handeln i våra dagar är så ytterst omtänksam, så omfattande hela vårt jordklot, att intet enda ställe, hvarest den kan operera med fördel, undfaller dess uppmärksamhet. Utländska spanmålshandlare skola derföre, så snart de se att det lönar mödan, gifva våra egna köpmän i stapelorterna order för uppköp och dessa skola i sin ordning vända sig till köpmännen inuti landet och till de stora egendomsegarne direkte för erhällande af det betingade, och sålunda skall spanmålen alltid draga sig dit, der den betalas bäst. Har missvext varit i landet, sä skall detta uppehålla priset, och har åter skörden varit god, så skall det billiga priset locka bäde utländska köpare och de inhemska spekulanterna, och : täflan dem emellan skall ovilkorligt uppehålla värdet, att det aldrig mer faller till vanpris. —Wi-se alltså af det nu-anförda, att en förändrad bränvinslagstiftning i alla möjliga händelser måste blifva af den största och genast inträdande fördel för vår allmoge, och att den icke heller kan blifva vådlig för den större jordbrukaren med någon omtänksamhet å hans sida, och derest statsmakterna taga det kloka och nödvändiga steget att hufvudsakligen använda bränvinsskatten till kommunikationsanstalternas förbättrande. Den större jordbrukaren saknar icke tid att bereda sig på de nya förhållandernas inträdande. Riksdagen börjar i November, och både regering och representation skola inse behofvet af att denna gång behandla bränvinsfrågan både sjelfständigt och skyndsamt, för att af dess utgårg kunna bestämma sig för bränvinsskattens ändamålsenligaste användande. Ehuru invecklad och svårlöst frågan än torde blifva genom den ringa bekantskap med de förändrade grunder, hvarpå en alldeles ny lagstiftning bör fotas, som hos vår representation torde förefinnas, så kan man likväl hoppas att god vilja hos densamma, och i tid inhemtade upplysningar af re? geringen skall så påskynda den, att den kan vara afgjord i slutet af April nästa år, då de större possessionaterna kunna ordna sitt vårbruk efter de förhållanden, hvartill den nya bränvinslagen kan föranleda. Den nya beskattningen kan likväl enligt 61 regeringsformen icke vidtaga förr än med början af år 1855, och detta sätter regeringen i absolut nödvändighet att i alla möjliga händelser och utan afseende på godt eller dåligt år förbjuda bränvinsbränningen under November och December månader nästa år; ty det vore alldeles orimligt att tillåta en under nämnde månader till det aldra yttersta forcerad tillverkning konsumera alla förråder efter en sannolikt 30 till-50 gånger lägre skatt, än den som genast med 1855 års ingång skulle vidtaga. Detta är. så klart och gifvet, att en hvar kan inse det; men i alla fall bör regeringens tillkännagifvande derom -ske ge-1 nast efter det den nya bränvinslagen blifvit antagen, på det att ingen må kunna klaga öfver försinkadt regeringsbeslut och deraf uppkomna förluster för enskilte. i Slutligen kommer väl ingenting att hindra de större jordbrukare, hvika äro så intagne af bränvinshandteringen, att de ogerna vilja öfvergifva den, att dermed fortfara, fast efter en ny beskattningsgrund; men denna blifver icke så fasligt tryckande, om, såsom i Norge sker, den erlägges vid hvarje månads början för det under den näst förflutna tillverkade. HN T r RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER, Tulikonfiskationsmålen. Inför rådhusrättens afdelning för tullmål fortsattes i går undersökningen angående de af tullinspektoren Malmros hos handlanderne Zanoni, Nelsson och Pohl verkställde beslag.