Aftonbladet – 3 november 1853, sida 3

En förändrad bränvinslagstiftnings följder för svenska jordbruket. Bland de många högst förtjenstfulla bemödanden, som landsortstidningarne gjort att bearbeta allmänna opinionen i orterna för en genomgripande reform i bränvinslagstiftningen, ha vi för någon tid sedan under ofvanstående rubrik: i Wermlandsposten läst en artikel rörande detta ämne, hvilken vi göra oss ett nöje af att här reproducera. Den är af följande lydelse: -Under den nu pägäende skarpa agitationemr emot bränvinet, har äfven det nyss passerade allmänna landtbruksmötet i Lidköping uttalat sig för bränvinsbränningens skiljande från jordbruket, utan att dervid afhördes nägot yrkande på en motsvarande ersättning för jordbruket i skattelindringar eller andra fördelar från det allmännas sida. Detta stora möte var dock bivistadt af landets utmärktaste jordbrukare, hvilka omöjligen kunde sakna förutseende af följderna för jordbruket i allmänhet af en från grunden förändrad bränvinslagstiftning, helst som mänga bland dem sjelfva idkat bränvinsbränning i stort, hvarefter hela deras jordbruksekonomi sedan många är varit inrättad. Men icke en gäng de sistnämnde tycktes hysa nägra allvarsamma betänkligheter mot öfvergängen till ett nytt system. Om vi ock gerna vilja antaga att en god-portion fosterlandskärlek härvid ledt deras handlingssätt, så lärer väl dock ingen frivilligt medgifva en sak, den han förutser skola för sig medföra en stor och säker förlust. Detta leder oss till den föreställning, att de flesta mer insigtsfulla jordbrukare: allaredan satt sig in i de nya förhållandenas både möjlighet och sannolikt snara verklighet, och att de redan börjat ordna sitt jordbruk derefter. De hafva sålunda icke fällt modet, utan ansträngt eftertanken och dervid funnit att deras välfärd i sjelfva verket icke vore så hotad, som det vid en ytlig betraktelse kunnat synas. Emellertid hafva här och der nägra röster höjt sig, hvlika ännu omöjligen kunnat fatta huru öfvergån