Aftonbladet – 3 november 1853, sida 2

PiststTRATUs — (leende, då han ihågkommer sin fars sluga förutsägelser i detta afseende.) Naturligtvis, min bästa onkel, hvarje barn som kastat en sten i en damm, vet att cirkeln försvimner 1 samma mån: som den vidgas. : ONKEL Jack, Mycket sannt — jag. skall teckna mig det der till minnes för att användas i mitt nästa tal, till försvar för hvad man behagar kalla jordmonopolet,. Tack skall du ha — sten — cirkel!(Skrifver utzsin plånbok.) Men, för att återkomma till hvad. vi talade om, jag har det rätt bra nu för tiden — jag har hvarken hustru eller barn; och jag inser att jag bör draga min andel i din fars. förlust: det var vår gemensamma spekulation. Och din far, den förträfflige Austin, betalade mina skulder till på köpet. Och jag kommer nog ihåg hur ljutig punchen smakade den der aftonen då din mor trodde sig böra banna upp den stackars Jack. Och de 300 punden som Austin slånade mig då jag lemnade. honom: systerson, detta var min pånyttfödelse — ollonet till den ek som jag omplanterat på fremmande jord. Här äro de derförey tillade onkel Jack med en hjeltemodig ansträngning — (och han framtog ur sin plånbok vexlar till ett belopp af mellan tre och fyra tusen pund). Se der; nu är det gjordt — och jag. skall hädanefter sofva lugnare! (Och dervid reste sig onkel Jack och rusade ut ur rummet.) Bör jag mottaga penningarnå?Ja, hvarföre ickel — det är endast i sin ordning: Jack måste verkligen vara rik och kunna ganska väl undvara penningarnes och dessutom känner jag min far tillräckligt. för att veta, att om han skulle behöfva dem åter, så finge han dem. Jack hade ju förorsakat förlusten af hela den på Kapitalisten och de an dra företagen tillsatta summan; och. detta är icke fullt hälften af hvad min far fick utbetala.