Aftonbladet – 3 november 1853, sida 2

rederibolagskontoret erhälla en skriftlig ordres till samma skeppare, som förut vägrat mig båt, om en dyliks erhållande; och på detta sätt anlände jag ändtligen smutsig och genomblöt till ångfartyget. På fartyget kom jag. att läsa Örebro tidning för föriutna dagen, hvaruti ängfarlygsbefälhafvaren påpekas säsom den der skolat dagtinga med samvete, ära och tro, derigenom att han satt passagerare i land på södra sidan om ån, hvarigenom de spridt sig åt kringliggande byar, och i så fall befarades kringsprida kolerasmitta. Detta är så till vida stridande mot sanningen, som kaptenen ingalunda afsläppte några passagerare innan skjutsen anländt (om ieke fabrikör W. som fick sundhetsnämdens tillåtelse att resa) och förbjöd uttryckligen en hvar att lemna fartyget innan han afräknat dem, Men troligen . menar Örebrotidningen det löfte kaptenen af menniskokärlek gaf de stackars Wermlänningarne, att på ängen längt ned vid ån få gå i land att hälla sig varma, som förut relaterats. Detta skedde dock på norra sidan, icke på södra som Örebrotidningen uppgifver ), dessutom voro poster utstälda vid då på norra sidan troligen i karantän liggande segelfartyg, så att Wermlänningarne ej heller der kunde rymma fältet, om de än önskat det; i öfrigt lemnade de blott på några alnars afstånd fartyget och kallades straxt äter om bord. Visserligen hörde jag det stackars frusna och hungriga folket begära att få gå i land på södra sidan och dymedelst utan beröring med staden få vandra af ät sin hemort; men detta förvägrades af kaptenen. Grrr er d. 26 Oktober 1846. O. F NN da Ark. ARE. Järker Mionsiag De blargt Rn VTPIIR PE