Aftonbladet – 3 november 1853, sida 1

intetgjord. Endast i Lady Ulverstones brös! förnams en skymt af tillfredsställelse och hvilken föranlät henne att uppgöra planer för framtiden. Lord Castleton hade blifvit fader till en enda son; till denne son skulle namnet Ulverstone och de dermed åtföljande egendomarne öfvergå! Aldrig föddes ett barn vid hvilket voro fästade större förhoppningar! Sjelfva Virgilius, då han manade de Sicilianska sånggudinnorna att fra Pollios sons födelse, anslog icke en högre ljudande sträng. Tiden förflöt emellertid; affärerna fortforo att blomstra. Jag utträdde just från Adelaides bank med förnöjd uppsyn, då jag på gatan hejdades af bugande bekanta, hvilka aldrig tillförene hade skakat hand med mig. De taga nu min hand och utropa — jag lyckönskar er, sir. Den käcka gossen, cr namne, är helt säkert en nära slägting till er. Hvad menen J? Har ni icke sett tidningarna? Här äro de. Lysande bedrift af Fändrik de Caxton — utnämnd till löjtnant på slagfältet, — jag torkade ögonen och utropade — Gud vare lofvad — det är min kusin ! Derefter nya handtryckningar, nya grupper omkring mig. Ja tycker mig hufvudet högre än jag var förut ! Vi knotande Engelsmän, som alltid tvista med hvarandra — icke finnande verlden stor nog att rymma oss; och likväl, så snart i fjerran land något ädelt dåd blifvit utfördt af en landsman, huwwu vi då känma att vi äro bröder ! Furu vi i våra hjertan känna deltagande för hvarandra! Hvilket bref jag skref hem! och med hvilken glädje jag återvände till Busklandet! Will i hvar buske idkar nu boskapsskötsel på ett eget nybygge. Jag gör femtio mils krok för att berätta honom nyheterna och gifva honom tidningen; ty han vet nu att hans gamla husbonde, Vivian, är