STOCKHOLM, den 3 November. Om något tvifvel ännu finnes qvar i afseende på det förtryckande och. obilliga i att längre betunga den skattskyldiga allmogen och andra innehafvare af oprivilegierad jord med tionders och andra skatters erläggande i varor, skulle innevarande års erfarenhet vara nog att borttaga ett sådant tvifvel. Nu, då en stor del af folket lider af en mindre god och på flera orter mycket dålig skörd; -då allmogen i följd häraf på många ställen endast med stor svårighet kan lifnära sig och de sina, samt icke heller, förmår att hålla i sin kost så många tjenare och arbetare som eljest, hvadan man också ej mindre i hufvudstaden än på andra ställen, efter tiden för tjenstehjonsflyttningen, sett stora hopar af personer saknande arbete tillströmma, hvilka hoppats att lättare finna plats för sig der, hvarest koleran anställt härjningar och minskat arbetarnes antal; — i en sådan tid blifva de hufvudsakligaste af jordskatterna nära nog fördubblade eller åtminstone förhöjda med 50 procent mot hvadäde varit under lyckligare år. De gångbara höga spanmålsprisen lemna här