Aftonbladet – 2 november 1853, sida 1

I TTR StUS YLITIIC-GUPDLaABKLe en Uti N:o 236 af Aftonbladet för den 12:te dennes lästes följande rörande museibyggnaden: Vid innevarande ärs början utgjorde den i riksgäldskontoret återstående behällningen af rikets ständers anslag till nationalmuseibyggnaden icke mer än 70,000 rdr bko, och att största delen af denna summa sedermera under ärets lopp tagits i anspråk för de dock med en påfallande lamhet bedrifne byggnadsarbeten, är en till visshet gränsande sannolikhet, ehuru vi icke på siffran känna de lyftade och använde beloppen. Ar 1850 utgjorde de 64,000 rår, 1851 blott 42,000 rdr, men 1852 64,000 rdr., Adderar man tillsamman sistnämnde 3:ne summor, så utgöra de 170,000 rdr och om äfven dertill lägges de 70,000 rdr, som redaktionen med en till visshet gränsande sannolikhet anser under årets lopp till större delen tagits i anspråk, så utgör allt detta tillsammans dock icke mera än 240,000-. rdr, som i denna stund skulle vid museibyggnaden på sin höjd vara använde sedan 1850, då arbetet egentligen tog sin början. Som nu den af ständerne anslagna byggnadsfonden var 500,000 rdr, så äterstäå ändock en summa af 260,000 rdr, för hvilken Aftonbladet icke med ett enda ord redogör eller omnämner hvart de tagit vägen. Det nöjer sig med att pästå att af hela byggnadsfonden nu knappast något skulle vara öfrigt med tillägg dessutom af den anmärkning att byggnadsarbetet blifvit med en påfallande lamhet bedrifvet, och förespår att ännu en half million skall erfordras för dess fullbordande, samt tager sig slutligen deraf anledning att skarpt klandra regeringen, som sä illa ställt till med detta och flera andra byggnadsföretag m.m. Som detta sednare tvifvelsutan för tillfället var egentliga syftemålet med hela artikeln, föll det sig icke så noga att redogöra för ätgängen af museibyggnadsfonden, blott man kunde komma till det resultat att den var förskingrad (?) hvarmed förmodligen redaktionen ansäg sig hafva fätt ett godt fotfäste för sina utfall. — Visserligen fann sig redaktionen nödsakad (?) att i ett påföljande nummer erkänna att den fätt reda på 200,000 rdr, som ytterligare funnos i behåll af byggnadsfonden, men längt ifrån att röja en skymt af förlägenhet vid att nödgas tillstå ett sä groft misstag, eller äterkalla de flerahanda beskyllningar mot fortgången af byggnadsarbetet, som redaktionen på grund af sitt sanningslösa pästående tillåtit sig, tillägger den allenast: Denna tillgång äfven inberäknad, qvarstår emellertid anmärkningen att fonden nalkas sitt slut långt förr än arbetet, samt att man kan frukta, att när ungefär hälften) af det sednare äterstär, finnes ingen äterstod af den förra,. Detta kallar redaktionen att komplettera sin förra uppgift, och en komplettering var det i sanning af den väfnad af lösa och osannfärdiga uppgifter samt illasinnade förespeglingar, som dessa uppsatser allt igenom röja. — Två hundra tusende rdr mer eller mindre af ett anslag i helt 500,000 rdr verka ingen förändring i redaktionens äsigter om saken, hvilket äfven för den samma kan vara likgiltigt, då det snart skall ådagaläggas hvad slags trovärdighet redaktionens yttranden och omdömen i detta ämne förtjena. En kort berättelse om arbetets fortgäng och en summarisk uppgift öfver de årliga lyftade och använda medlen skall härvid göra tillfyllest. Museibyggnadsarbetet tog sin egentliga början 1850 om vären med att bereda grund för byggnaden, hvilken hvilar på en enda klippa, som sträcker sig under den så kallade Kyrkholmen. Detta arbete var förenadt med betydliga svårigheter, då klippan skarpt sluttar ät norr och söder, men höjde sig mot midten af holmen, så att grundläggningar måst ske på några ställen till och med 17 fot under vattnet, hvaremot icke mindre än 13,000 kubikalnar mäst bortsprängas af den delen af klippan som låg för högt, för att bereda tillräckligt djup för byggnadens souterrain. Ensamt grunden, som öfverallt är laggd i cementbruk, utgör en murmassa af omkring 500 kubikfamnar. Meningen hade varit att första äret icke allenast röja platsen och nedlägga grunden, utan äfven uppmura byggnadens granitfot. Men detta sednare arbete hin-drades först deraf, att den som åtagit sig granithuggningen icke kunde fullgöra sin leverans förr än året derpå. Dessutom hämmades arbetets fortgång genom ett alldeles oförväntadt hinder från stadens :drätselkommission, som, då byggnadschefen för vinnande af tillräckligt fast utrymme började fylla det i norr och öster Kyrkholmen omgifvande vattnet utverkade förbud deremot, hvilket hade till följd att under hela den tid tvisten om denna fråga pägick, flera förberedande angelägna arbeten måste inställas, till icke ringa skada för byggnadsarbetets fortgång. — År 1851 uppfördes byggnadens souterrain och granitfot; den sednare af 6 fot höjd och en utsträckning i längd af 896 fot. Äfvenledes uppfördes stenfoten kring gårdarne af 7, fots höjd och en utsträckning i längd af 396 fot. År 1852 oc under innevarande år har första våningen jemte kronlisten emellan första och andra våningarne blifvit uppförd. Hela denna vånings yttermurar, de 2:ne gårdarnes inberäknade, jemte listverket och 9 portaler bestå af hyflad kalksten. De arbetsqvantiteter som under dessa år blifvit utförde utgöra sammanräknade: 1716 kubikfamnar mur med cementbruk, 2050 kubikfamnar röjning af jord, sten och grus, som från byggnadsplatsen blifvit afröjde, 500 kubikfamnar stensprängning. 7046 qvadratfot huggen granit till byggnadens fot med ett listverk af 18 tums höjd och 896 sträckfot i längd, ! 2571 qvadratfot huggen kalksten jemte list till gårdarnes fot, 5331 st. hyflade kalkstensblock till byggnadens yttermurar, utvändigt och åt gårdarne, utgörande en yta af 20,610 qvadratfot, 3584 sträckfot hyfladt listverk af kalksten till kronlister, hvartill kommer 9 portaler af likaledes hyflad kalksten. För att kunna tillverka denna massa af hyflade kalkstensblock och listverk hafva sedan Januari månad 1852 tvenne hyfvelmachiner, som drifvas med ånga, å kronans kalkstensbrott vid Omberg i Östergötland dag och natt varit i gång med inga andra afbrott än under sönoch helgdagar eller vid de få tillfällen då någon af machinerna måst undergå reparation. För att på samma tid medelst vanlig stenhuggning tillbereda ett lika stort antal kalkstensblock, listverk och portaler m. m., skulle erfordrats icke mindre än 100 väl öfvade stenhuggare dagligen, hvilka, om äfven ett så stort antal kunnat anskaffas,