Aftonbladet – 31 oktober 1853, sida 1

en RR an sa fa, OCK A LaAdUgArdsiandet; stilar beräknas priset efter det utrymme de upptaga . rg nd nn SKEDEN Olyckligtvis för verldsfreden har det öfver det grekiska altaret från urminnes tider funnits en stjerna och en latinsk inskrift. Denna inskrift tycktes i samråd med stjernan mockera sig öfver den grekiska kulten och säga: jag var der före dig och jag behåller ännu prioritetsrätten före dig. En vacker dag voro stjernan och inskriften sin kos, utan att. man visste hur det gått till. Hvem hade gjort det? Det är du, sade latinaren till greken. Nej, det är du, svarade greken latinaren. Påtagligen var det greken som ljög, ty endast den som hade någon nytta af dådet kunde hafva begått det. Ty axiomet sis fecit cui prodest är gammalt som verlden. Vid detta tillfälle fordrade Frankrike, som i alla tider -beskyddat den latinska kulten, att inskriften skulle återställas, och som den ena fordringen alltid väcker den andra, begärde franska regeringen på samma gång rättighet att begagna stora ingången : till Bethlehems kyrka, och tillstånd att få reparera den Helige Grafvens tempel, något som i sig innebär eganderätten, i kraft af den kända grundsatsen att hvarje betydligare reparation faller på egaren. Divanen, ständigt sliten åt olika håll; ;föreslog, i ändamål att slita tvisten, att göra de heliga orterna gemensamma och i lika grad tillgängliga för alla kristna bekännelser. Denna åtgärd var förträfflig, så tycka vi för vår del. De heliga orterna hafva i sjelfva verket rätt till aktning, likaväl af protestanten som af katoliken, och denna aktning skall så mycket bättre? bevaras, om man, slipper att i hvarje ögonblick se den grekiska popen taga dem latinska munken i kragen vid frälsarens vagga eller vid hans graf. Men Porten räknade allt för mycket på kristlig kärlek och fördragsamhet. Grek och latinare förkastade i den innerligaste samdrägt detta sätt att slita tvisten, det som visserligen mest öfverensstämde med evangelii anda. Turken blef således tvungen att så godt han kunde skifta bytet mellan de båda tvistande. Emedan det Tomerska presterskapet egde ett altare i Bethlehemskyrkan, trodde han sig med full rätt kunna tilldela detsamma tillträde genom kyrkans stora port. För detta ändamål lät han göra dem en dubbel nyckel till denna port. Måtte vår profetia vara falsk; men aldrig har en nyckel kostat menskligheten så mycket blod. Ända till det ögonblicket hade ryske czaren sutit tyst, men knappt hade latinarne fått sin nyckel förr än han skref ett handbref till sultanen och protesterade mot den gjorda eftergiften. Ryska czaren har sin egen fason att underhandla med Porten. Då han har någon reklamation att göra honom, begagnar han aldrig den vanliga ministervägen. Detta vore för mycket att transigera mellan stat och stat, suverän och suverän. Han skrifver direkte till sultanen, såsom han skrifver till guvernören i Siberien. Således skref han 1848 för att tvinga honom till kraftigt uppträdande mot insurrektionen i Moldau. Således skref han 1849 för att drifva honom till underskrifvande af det nesliga fördraget i Balta Liman. På samma sätt skref han också 1850 för att tvinga honom att utlemna de polska flyktingarne. Ban älskar att herrska på förhand i Konstantinopel, och i detta syfte ditsänder han redan hvarje år en ny firman. Frankrike, som icke ville ådraga Turkiet ett uselt religionsgräl, återgaf Porten sitt ord. Ryssland var tillfredsstäldt, och allting tycktes vara slutadt. Tollitur causa, tollitur effectus, när orsaken är undanröjd försvinner äfven följden; så säger både logiken och politiken. Men helt plötsligt uppkastade Czaren ett nytt anspråk. Han reklamerade, På grund af äldre traktater, ett skriftligt erkännande af ett slags andlig länsherrerätt öfver Turkiets grekiska befolkning. Derpå svarade sultanen: om de föregående traktaterna innebära en sådan länsherrlighet behöfver jag ej erkänna något som: förut är erkändt, och om dessa fördrag icke innebära den, behöfver jag icke vidare athända mig mitt oberoende. Men Ryssland hade ett annat sätt att se saken. I vanliga fall ser man alltid att ju vissare en regering har rätt, desto mera moderatiom lägger den i sina ord, ty med den goda rättens makt förenar hon då det goda beteerdet. Hon aktar sig noga för att blottställa saken för formen och att drifva sin motståndare till att af känslan för sin värdighet afslå hvad han af känslan för rättvisan skulle hafva beviljat. Hon beröfvar honom således: på förhand alla undanflykter, och om hon i sista rummet måste vädja till kanonen, har hon åtminstone vältrat hela skulden på sin motståndare och i samma grad försvagat honom, ty opinionen är, i den tid hvari vi lefva, makten bland alla makter. Också nedlåter sig diplomatien, för att förvärfva denna makt, i våra dagar ända derhän att tala genom fön-stret. Men fogligheten i framställning är en klok-het som är alltför simpel för Ryssland. Den dag då Ryssland trodde sig böra tvinga TurSETS ENN ENSE PN ANNDSSNNSNN NS NK VINET mig och din far och mor. Ja! Hvad tror du väl jag arbetar och slafvar för. om icke för