Aftonbladet – 31 oktober 1853, sida 1

mig och din far och mor. Ja! Hvad tror du väl jag arbetar och slafvar för, om icke för dig och de dina? Du skall ruinera oss alla, säger jag, om du talar på det sättet i Bullions närvaro! Hans hjerta är så obevekligt som Englands bank — och detta är för öfrigt all-deles i sin ordning. Medmenniskor! — pah! — jag har öfvergifvet demnma villfarelse — min ungdoms godhjertade dårskaper! Jag har ändtligen börjat att lefva för mig sjelf — d. v. s. för mig sjelf och mina slägtingar! Det skall gå väl för mig den här gången skall du. få se. 5 Piststratus. Ja onkel, jag hoppas det upp, rigtigt; och för att göra er rättvisa, det Hgger alltid något inycket sinnrikt i edra ideer — bara de icke — å ÖNKEL Jack (afbrylande mig med en klagan). Hvilka skatter ha icke andra personer vunnit genom mina idter! — det är bedröfligt att att tänka på! Nå väll — skall man väl kunna förebrå mig om jag icke längre har lust att uppoffra mig för en hop sådana tjufaktiga, snikna, otacksamma skälmar? Nej — nej! Man är sig sjelf närmast, det skall blifva min grundsats; och jag skall göra dig till en Crcesus min gosse — det skall jag. Sedan Pisistratus uttryckt sin tacksamhet för alla utlofvade välgerningar, frågar han huru länge Jack varit i Australien; hvad som fört honom till kolonien och hvilka hans när varande utsigtet voro. Han erfor till sin 8 gora förvåning att onkel Jack varit fyra vr i kolonien; att han afseglat året efter P:,sistratus — förledd, yttrade han, af detta tysande exempel, och af något slags hemlighetsfullt agentskap eller uppdrag, för hvilket han ej vil redogöra, men som härrörde antingen från ke ,lonial-departementet eller från något utve ndringsbolag. Onkel Jack synes trifvas be undransvärdt, sedan han öfvergaf ma medwe mi.