Aftonbladet – 31 oktober 1853, sida 1

Burton. — Vet inte — har aldrig haft några indiska papper, Mz Spec. — Inte jag heller. Indiens tid är förbi: detta är nu vårt Indien. (Saknar sin tobakspipa; ser den i Bullions mun och häpnar. — N. B. Det är icke någon lerpipa, utan ett litet sjöskumshufvud — oersättligt i Busklandet.) Piststratus. — Nåväl onkel, men jag har ännu icke fattat hvad det är för en ny plan hvarmed ni nu umgås. Någonting välgörande, det är jag säker på — någonting för edra medmenniskors bästa — något flantropiskt, någonting för mensklighetens väl? Mr BuLuron. — (studsande.) — Huru, unge man, är ni nog barnslig att prata om sådan strunt. PIsISTRATES. — Jag, ser — nog — Gud förbjude det! Men min — (Onkel Jack lyfter bedjande sitt pekfinger, och spiller ut sitt te öfver sin systersons pantalonger!) Pisistratus, förtretad öfver smärtan af det heta teet och derföre känslolös för tecknet med pekfingret, fortfor hastigt, Men min onkel han är! — något stort kongl. kolonialanti-monopol,, — OnKerL JacE. Nå så tig då! En sådan skalk till pojke det der är. Mzr BuLuIon (högtidligt). Med sådana åsigter, som ej ens på skämt borde tilläggas min ärade och upplysta vän här (Onkel Jack bugar sig) befarar jag att ni aldrig skall kunna taga er fram i verlden, Mr Caxton. Jag tror icke att våra spekulationer skola passa för er! Men det är långt lidet, gentlemän, vi få lof att gifva oss i väg. ; ONKEL JACK (uppspringande). Och jag har så mycket att säga den kära gossen. Ursägten oss, J insen lätt en onkels känslor! (Fatta min arm och förer mig ut ur hyddan.) ; ÖNKEL JACK (så snart vi kommit ut i fria luften). Du skall ruinera oss — dig sjelf,