ställde -sig att markisen af Castleton torde vinna det pris som skulle ha vägrats sir Sedey Beaudetert; För att-styrka riktigheten af de förutsägelser hon härutinnan vågade, upprepade hon derpå; måhända med åtskilliga öfverdrifter och tillägg; några strofer af lord Castletons svar på hennes förfrågningar iämnet.zVivians oro stegrades på ett olycksalig: sätt; otämda lidelser förmörkade lätt ett förstånd, som så länge värit stadt på villovägar: och ett samvete, vanligen så förslöadts Dei ligger i hvarje djup böjelse, (vare sig att den är ren eller icke,) en instinkt, som vänligen gör dess svartsjuka profetisk: Bland alla de lysande fjärilar som fladdrade kring Fanny Trevanion hade sålunda min svartsjuka genas: företrädesvis fästat sig vid sir Sedley Beaudesert; ehuru efter alit Utseeende utan orsak. Samma instinkt hade ingifvit Vivian samma obestämda svartsjuka — en svartsjuka som dessutom hos honom var förenad meden djup afsky för sin förmodade rival, som sårat hans egenkirlek. Ty-ehuru det var stridande mo: hans natur att visa sig högmodig eller obejefvad, hade markisen dock aldrig visat Vi vian den okonstlade artighet ban hade slöra: på mig, utan hållit honom höfligt aflägsnad från sitt umgänge — hvaremellertid Vivians fåfsnga sårades af den framgång i salongerna som denne man, hvars förmäga att vinna bjertan hade blifvit till ordspråk) skördade Ötan all ansträngning — en framgång som kastade i skuggan ynglingen och den djerfvertivalens visserligen mer imponerande men oändligt mycket. mindre intagande skönhet. Agget mo tord Castleton sammansvor sig sålunda med Vivians passion för Fanny, atti denna djerfve och oroliga ande väcka till Lif allt det värst natur och uppfostran deri nedlagt. Hans förtrogne, Pescock, utkastade på grunc af sit sceniska erfarenhet grunddragen fill ej intrig, hvilken Viviens skärpare förstånd ögon blickligen gaf form och färg. Peacock had redan funnit miss Trevanions kammarjungfr mogen för vidtagandet af något steg son gjorde honom sjelf till hennes man, öc för: