Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 2

Teater. fir dre teaterns äteröppnande: En modern pension, komedi i 2 afdelningar och 5 akter ; svenskt Yofigioalaf F. Hedberg — En butelj champagne, korhedi i 1 akt, af Melesville; fri öfversättning. En : flick-pension ! — Huru. många skarpa längar ha:icke gifvits åt pensionen: och pens ionsuppfostran uti romaner, skådespel, komelier, . lustspel, kaffecirklar och familjrådplögningar. Hafva de mycket syndat, hafva de ck mycket lidit, de stackars pensionerna och vensionsförestånderskorna, och man undrar med og huru det är möjligt att utaf en så från alla sidor anfalleny.-en-säshäcklad och så sördersliten institution snru kan qvärstå en skyrot i detta supplysningens är adertontundrade femtiotre. Men, så måtte det vara likväl, efter det är en modern pension som gifvit hr Hedberg ämne till en komedi i 2 afdelningar och 5 akter. Två afdelningar och fem akter, det är mycket tycker utan tvifvel läsaren och vi tycka så med, ja vi gå än längre, Vi tyckte det-var för mycket; Styckets förråd af innebållskade beqvärit och till mycker båtnad för det hela kunnat rymmas inom trängre gränker: Icke längre sedan än förliden vinter sågo vi på kongl. teatern en rätt god komedi Pensioriskamraternas, ockes ett tendensstycke. Man idträdde i en penöion, såg naturen ar den Uppföstran som meddelades, grunddrågen af de karakterer. som . mottogo den, och. man förflyttades -ut i-verlden: att se: hvad frukter på skiftande banor upphemtas af det utsäde pensionen i dessa katakterer, nedlagt, Enahanda är den yttre uppränningen till.hr Hedbergs stycke. Men-då den franska dramaturgen gjorde till sin uppgift att visa det uppfostran bör lämpas efter den samhällsställning som sannolikt väntar den i verlden utträdaride unga flickanjstyckes deremot vår svenska författare ha velat visa på samma gång huru ytligt man bibringar de talenter ät hvilka man egnar sin uppmärksamhet;-och huru: man totalt förezummar den sedliga och moraliska bildningen, Kort sagdt, visa Pensionene fullkomliga oförmåga att skapa en huslig qvinna. Ihärdigt fasthållande vid denna tanke på huslighet har pjesen alldeles icke blifvit någör komedi, knappt ett skådespel, utan ER matiserad .afhandling öfver -pensionen,-temligen bitter och med alltför liten godmodighet. Styckets anda och syfte framträda icke dramatiskt . ur handlingen, utan ligga de uppträdande personligheterna ständigt på läpparna uti väldiga moralkakor hvarmed de servera hvarandra, med den, framgång att de i slutscenen visa sig riktigt genorluttrade och predika nästan allesammans. Detta grundfel i hela behandlingen framsticker dock bjertast uti .den examen. eller repetition, som pensionärerna underkastas i första akten. Att pensionen bibragt dem sådana lärdomar, som innefattas uti de svar de dervid afgifva, att andan af undervisningen är sådan, synes 028 just vara hvad författaren haft för afsigt att genom hela sitt stycke bevisa. Men att sådana satser bokstafligen och omaskeradt, ordentliga katekesfrägor, inprentas i eleverna, lärer väl icke någonsin ha inträffat, hvarken någon modern eller. forntida pension. Et