Aftonbladet – 22 oktober 1853, sida 2

nda komiskt moment uti allt detta är fröken Almas helsning på den fingerade. borgarfran. Jm sjelfva den rhuslighets, som författaren anser vara förspilld genom en missledande uppfostran, äro äfven hans begrepp temligen nskränkta och negativa. De sammanfattan ati Claras svar vid det anställda förhöret, att en hustru bör kunna laga mat, sköta sitt hus. håll och vara sin man undergifven. Husligs het af detta slag. uppdukas i andra afdelningen till ett öfvermått som blir tröttande. Författaren ,har tagit saken alldeles för dogmatiskt. Det är ett stort misstag att han ej sökt löjliggöra pensionen i stället att polemiera mot den. En flickpension bör kunna erbjuda -tusen pointer att grina ned, och författaren -hade icke bordt låta tillfället gå sig ux händerna. 7 Emellertid, der hr Hedberg underlåter att docera, förråder han här, liksom i ett par af sina föregående arbeten, en icke obetydlig ta lent för dialogen, liksom han: besitteren. viss örmåga i karaktersteckning, som dock här lifvit mindre jemnt använd. Pensionsföretänderskan, fru Olivia, väl och konstnärligt tergifven af mll Lindmark, är t. ex. en rätt väl hållen figur, hvaremot de båda ungherarne, löjtnanten. och häradshöfdingen, sakna ndividualitet; isynnerhetsden sistnämnde, som öreträdesvig lider af .Predikosjukan, och för ir G. Kinmansson var en synnerligen otacksam: ol; .Hvarföre fröken Alma utgår ur peniiöen fullkomligt: obesmittad al dess lärdomar ock fullkomligt moralisk till-lära och.lefverne är deremot en gåta, på hvilken författaren blir åskådaren svaret skyldig. Språkmäöstaren Touritotg. af Torsalow förträffl gt spelade rol: står jästan alldeles utom stycket och har:äfven en ån det öfriga så afvikande karakter, att man restas föreställa sig något slags kollaboration. Deas lustighet smakar, ungefär som pickles till stockfisk. eller brinnande sås till paltbröd. Men rolig är emellertid Toufitot, det kanej nekas. ad . Eit teroligen lifligt bifall förspordes emellanåt, hvilket man väl får anse mindre såsom en hyllning åt den dramäåtiska tälangen än såsom ett.instämmande uti. de. moraliska .satser som uttalades. Skada endast att deksa sats ser uttalades alltför ofta, ij ) Uti Isabellas rol återsåg man med nöje mil Kindahl, som från den kongl. scenen öfversgått till Mindre teatern och fyllde sin plats på ett ganska Jlyckadt: sätt. Namnet shrÖsterberg är äfven nytt på deöna töåters affiscH, och bäreg af en ung man som synes vara nybörjare 1 bin konst och följaktligen torde böra Imed undseende: bedömas. : Äfven åt sig sjelf Ihade hr Hedberg förbehållit en roll; den! he! Iderlige och tvärsäkre förvaltaren Strand, uti Ihvars återgifvande man således ieke har att befara något misstag om författarens: tanke. Till efterpjes gafs en ny komedi från franskan En-.dbutelj. Champagne, ett termiigen simpelt stycke med en någon tung och burlesk -lustighet, som, ej just roar, men åt hvilken man dock skrattar, tack vare hr Norrby som visar sig fortfarande i sin band hålla trådarn till. åskådarnesskrattmuskler. , ; ; Representationen :var den första denna höst, ,Igos derföre med vanliga välkomsthelsningar, i Iifliga isynnerhet vid hr Torsslöws framträOV TT LO tf.