Aftonbladet – 15 oktober 1853, sida 3

Article Image
del. Jag är böjd att tro dem, då jag ser guldtörst och mammonsdyrkan uträtta så stora saker gom de hvilka bhivit utförda medels jernvägen. — Aktieegare i Nordbanan eller Sydbanan, upplyften edra hufvuden! J ären icke. så lumpna och inskränkta varelser som komedien skildrar er. Ära vare edet! Jären civilisatiopene tjenare! Försynens syften utföras genom ella medel, till och med genom besparingarne på socker och kanel. Den anspräkslöse krämaren har sin bestämmelse lika väl som pennans eller ordets furste. Försynens blick hvilar på isopsplantan lika väl som på eken. Ännu mer! Har icke fruktan för hungersnöden, äfven sin rol att utföra? Hvem skulle väl ha sagt oss att denna fruktan skulle blifva frihetens tjenare? Alla dessa skrankor som falla för den utländska spanmålen, för de tyska boskapshbjordarne, det är fruktan för hungersnöden som nedslår dem. Har man icke skäl att säga liksom till den låga guldtörsten: Ara vare detta Guds plågoris! som sätter oss i stånd att studera handelsfrihetens verkningar under förhållanden, hvilka äro som minst missgynnande för dem som med sin svet: och sin möda hafva producerat. Men jernvägen är icke blott hvad vi hör ofvan hafva yttrat, den fördelar icke blott rikedomarne, den jemnar icke endast befolkaningens vilkor i afseende på föda och lifvets beqvämligheter, den icke blott transportera: bit hvad som finnes der och tvärtom: dep icke blott mångfaldigar. i oändlighet de till menniskans förfogande stående naturkrafterna; den uppväcker ätven rikedom der hvarest der ännu slumrar. Vill man se ett slående exempel derpå, må man blicka öfver till Amerika. Ar 1826 och ännu 1830., säger hr Petii de Couvray i AÅAnnuaire officiel des chemins de fer, egde den amerikanska unionen icke tretton millioner invånare; de nya staterna i vestra Misgissippidalen funnos ännu icke till; kanalkomrmunikationer voro anlagda på fler: punkter, men ingenting var fullständigt utfördt; på floderna summo ännu icke dessa ofantlig: ångbåtar, hvilka i dag transportera mennisko och varor uti massor, okända i Europa; inte: enhetssystem hade gjort sig gällande vid väganläggningarnes utförande; ofantliga skoga: betäckte ännu öfverallt jorden der menniskan icke hade framträngt. Jernvägarne hade så ledes en långt vidsträcktare bestämmelse än ) de europeiska staterna: de skulle på en gång på nya områden ersätta alla de kommunikaionsoch transportmedel som sedan seklet början användts och högeligen fullkomnats i Europa, isynnerhet i England; deras uppgif var att skapas, långt mer än att utveckia; de skulle tjena till att kolonisera på samma gång som att civilisera. Under sådant förhållande, och i motsats til! Frankrike som byggde litet och långsamt, mer väl, antogo Förenta Staterna ett system som bestod uti att bygga mycket och hastigt, mer föga varaktigt. Kapitalerna, sor voro sällsynta och vana att i handeln finna en fördelaktig användning, fordrade en hög vedergällning: de första jernvägarne borde gifva 8, 9, 10 procent för att icke aflägsna kapitalisterna. Det är visserligen sgannt att dessa liniers lätta byggnadssätt erfordrade en nästan fullständig förnyelse inom förloppet af några få år. Men då var landet förändradt; de till en del öde trakterna hade blifvit befolkade, jordens afkastning hade betydligt stigit, och orternas behof liksom deras tillgångar fordrade fullkomligare transportmedel, och kunde nu bära kostnaderna för en dyrare linia. Jernvägen befolkar sålunda jorden der den förut icke var bebyggd; skapar städer midt i skogarne och drager bandelsrörelse midt in i ödemarkerna. Den uppväcker den rikedom som slumrade i jordens sköte. Hästar af kött och ben, de verkliga hästarne, som förtära ett dyrbart foder och hvilka man måste låta hvila gig öfver natten, kunde icke framtränga till detta stenkolslager, till denna med alla naturens skatter begåfvade dal. De outtröitliga kopparhästarne, som näras med stenkol och eld, ila dit med blixtens enabbhet. Det okända blir kändt. Öfverflödet upphör att gå förloradt. Det finnes icke längre något dödt i universum. Hela veriden tillhör alla. YIT Ma IFJTasooo so PR AA KIA JAR I

15 oktober 1853, sida 3

Thumbnail