Aftonbladet – 7 oktober 1853, sida 3

de läto regnaYifrån sin vagn på alla förbifarande herrar; damerna skonades likväl derifrån. Skämtet upptogs emellertid ganska illa af dem som fingo sina hattar och rockar förstörda, äfvensom af tidningarae, och förnyadez såledeg ej heiler detta år. De fleste equipagerne äro merändels tilibaka i London mellan 9 och 10 på qvällen, hvarest de med 4 hästar eller spann, då de hvita och dammbetäckta passera de stora gatorna, helsas med hurrarop af gatpojkarne. Sålunda slutas en dag, hvilken onekligen är ibland de mest upplifvande och intressante en främling kan se i detta annars stadiga, allvarliga och idoga land. Engelsmännen äro också stora amatörer a! agteeple chases, (hvad fransmännen kalla: ,Courses å clocher,), hvilka äro kapplöpningar, hvarest jockger och höstar, i stället för bars fältet som i de vanliga Races, hafva att hoppa öfver ett visst antal hinder, såsom: bäckar, åar, häckar, murar, slagbommar, skrank o. 8. v., alla af en viss höjd, vidd och längd ,Steeple chases, gifva säkerligen ett mera upphetsande intryck än de vanliga sRaces,, men äro också mycket farligare och ofta ätföljde f olyckshändelser. Som hindren merändels äro både höga och vida, måste hästarne göra många djerfva hopp och svåra språng fö: att komma öfver dem, hvilket icke alitia :yckas, utan göra de ofta vädliga kullerbyttor. Många jockeer hafva brutit halsen a sig, många hästar ha blifvit dödade och många armar och ben bräckte vid dessa farliga öfningar. Vid Liverpools ssieepie chases, för 3 ör tillbaka dödades 3 hästar och lika många jockeer blefvo farligt skadade. Man ser ofta ganska iöjliga tilldragelser vid hoppen öfver dessa binder, såsom t. ex. då hästen, i stället för att sjelf gå öfver, sänder den stackars jocx6en solo öfver, och stadnar heli lugnt qvar på andra sidan och ser på; eller också, då de bägge taga ett kallt bad tillsammans i er i, hvilken bästen ej förmått hoppa öfver Alla dessa halsbrytande faror, i stället för att afskräcka engelsmännen, synas snarare fresta tem, ty hvad jockeerne göra vid steepie chasee, det gör hela Englands adel, presterskar och egendomegherrar hvarje vinter på landet vid räf-jagterne (tox-hunting), hvilka alltiö ske till häst öfver åkrar och ängar, diken ock häckar. Dessutom, hvilken är den främling som besökt England, och varit bjuden på landet hos nägon gentleman farmer, (större arrendator) eller ;country gsquire, (landtjunkare) och ej hört gamle herrn efter middagen vid port vinsglaset, med gnistrande ögon tala om räfjagens hänryckande nöje och bvilken njutning de: är att följa hundarne,. Så passionerade ryttare och jögare äro engelzmännen, att man här se; hvad gom sällan ses i andra länder, nemligen: 70, ja, 80 årg gamla gubbar sitta raska och säkra i sadeln och dagligen taga sig hästpromenad. Huru många ryttare öfver 50talet och icke militärer, ser man väl på Djurgärden i Stockholm, Champs-Elysees i Paris, Prater i Wien, Thiergarten i Berlin, eller på Prado i Madrid. Här i London såg man hvarje eftermiddag den åldrige heruzen at Wellington komma trafvande genom 3:t James parken åtföljd af sin groom, på vägen till eller ifrån krigs-ministeriet (the lorse guards). I London uti Hydcepar ken ser man en vacker somtmaraftou hundrade, ja tusendetals af kavaljerer och amazoner, upga och gamia, komma galopperande eller trafvande på deras stolta och prektigs hästar. En dylik syn kan ingen annan hulvudstad i verlden bjuda på! Kapplöpningarne vid Ascot, som ligger närs Windsor Castle, äro också mycket besökts och ganska lysande. Drottningen och hela hofvet äro vanligen hvarje år närvarande dervid. itföljde af talrika förridare och stel mästare uti skarlakansröda frackar. Vid Ascot tötf8 äfven allud om den ryktbara Empe ror:8 Cupo, ett präkvuigi guideller sufverkärl af 500 guineers värde, hvilket alla ryssars sjelfherrskare vid sitt besök uti England för nägra är tillbaka instiftade, som ett stön ligt minne af sin höga närvaro på Asccot slätten. —X Ae