Aftonbladet – 1 oktober 1853, sida 2

hom sjelf som för hvar och en annan. Hans far yttrade i ett bref till mig, att shanfhade;sett honom kasta efter sparfvar med half-kronor!, Att det i gamla England icke kunde blifva något godt af en sådan ung man syntes fullkomligt klart. Emellertid berättss det om många stora män, som alldeles icke slutat sitt if på arbetshuset, att de lika litet förmått hålla på styfvern. Då Schiller icke hads någonting annåt att gifva bort, tog han af sig sina egna MIBBCplaBe och Goldsmith tog lakanen af sin säng. Ömma händer funno det nödigt att plocka Bethowens fickor innan han gick ut. Stora bjeltar, som icke haft ringaste betänkande vid att utplundra hela verlden. ba varit lika slösaktiga som fattiga poeter och musici. Då Alexander delade sitt rof, tog han för egen räkning endast sboppetls Och hvad beträffar Julius Cesar, så hade bas två millioners skuld då han kastade sin sista halfkrona efter sparfvarne i Gallien, Uppmuntrad af dessa lysande exempel, hade jag godt hopp om Guy Bolding, och dettz så mycket mer som han var så medveten om sin egen svaghet, att han ver fullkomligt nöjd med den anordning som gjord: mig till skattmästare öfver hans kapital, och ban till och med uppmanade mig att icke under någon förevändning låta honom komma öfver sina egna pengar, tiggde han mig än så mycket derom. Jag lyckades i sjelfva verket vinna ett stort öfvertag öfver hans enkla. ädelmodiga, taånklösa natur; och genom ett skicligt vädjande till hans känslor — genom att föreställa honom allt hvad han var skyldig sin far för mången onyttig uppoffring, och hans pligt att bereda en liten hemgift åt sin ännu späda syster, hvars tillämnade andel tl hälften gått åt att betala hans universitetsskulder, — lyckades jag slutligen att i hans sinne fästa ett föremål att spara för. Jag valde dessutom trente andra följes :gare för vår utflyttning. Den förste var vi: gamle herdes sön, som nyligen hade gift sis, men ännu icke var betungad med barn, — en god herde, och en förständig, stadig karl.