Aftonbladet – 10 september 1853, sida 3

hästar. Så kallade runners, i Newyork narra emigranter ofta att stiga om bord på dessa båtar, under förespegling af ett högst billigt pris, då i sjelfva verket enda afsigten är att uppehålla dem en lång tid på vägen och plundra dem. På dessa. kanalbåtar får man ofta se det yttersta elände. Emigranterna hoppackas mycket trångt, uppehållas utomordentligt länge på vägen och plågas på mångahanda sätt; hvilket allt ofta förorsakar sjukdomar och döden. Till Chicego böra de i alla händelser gå på jernväg och blott se till, att de ej erhålla falska biljetter, hvilket ofta händer. Jag hade helt nyligen tillfälle att bevittna en sådan händelse. Ett partiaf 100 svenskar och danskar hade köpt biljetter att gå med jernbana till Chicago å 7 dollars personen. Då de vid Dinkirk uppviste sina biljetter, blefvo de förständigade att antingen ytterligare betala 2 dollars personen för att få fortsätta resan direkte till Chicago med ångtränen, eller ock med ånglastbåt taga den långa omvägen öfver sjöarna Erie, Huron och Michigan, samt vänta omkring 8 dagar tills denna båt hunnit blifva färdig att afgä; allt detta under föregilvande, att på biljetterna icke var bestämdt. om de från Dinkirk skulle färdas på jernväg eller med sjölägenhet. Dessa hade med sig en svensk tolk, som i sju år vistats i Amerika, och dessutom hade en uppriktig amerikansk vän gjort allt för att söka skydda främlingarna för bedrägeri. Då detta liknade röfvarens motto: dina pengar eller dödens, nödgades de till en stor del redan utblottade emigranterna erlägga ytuerliga 2 dollars personen. Detta är en beklaglig omständighet, ait så många botvar, ibland hvilka man har skäl att räkna flera af våra landgmän i New York, hafva sammansvunt sig att göra allt tör att plundra de arma emigranterna; ja, att flera af sjelfva jernvägskompanierna ej kunna frikännas från delaktighet i dessa fula streck. Afven för en annan fara tror jag mig böra varna Svenska emigranter, nemligen att blind: anförtro sig åt de här varande svenska metodisterna. Att dessa göra allt för att förmå de svenska luteranerna att öfvergå till metodismen, kan man från den religiösa toleransens sida icke klandra; men att metodistpresterna inlåta sig i så kallade landspekulationer och narra okunniga främlingar att nedsätta sig på platser, der de blott kunna tjena deras ekoavmiska intresse, utan något afseende på ställets naturliga beskaffenhet, kan man icke gilla. Säledes hafva svenska emigranter att här på alla sidor se sig om. Efter trenne dagars vistelse i den lilla staden Tremont, begaf jag mig åter på väg för att återvända till Newyork. Vägen togs nerför floden fllinois till S:t Louis. Stränderna vid denna flod ända från Hernepin ned till Mississippi voro å båda sidor betöckta med tjock skog som oftast växte ända ned till och uti floden, och den oupphörliga skogsrauden afbröts endast här och der genom öppningarna af en stad eller köping. Snart befann jag mig åter på den majestätiska Mississippi. Sceneriet vid Alton, en stad af 10,000 invånare emellan utloppen af floderna Tlilinois och Missouri i Mississippi, var vackert öfver all beskrifning. Dock hade jag ej länge fått njuta af denna trakts högst vackra och imponerande natur. förrän mina ögon möttes af en mycket sällsam företeelse, — föreningen af jättefloderna Missouri och Mississippi. Vid en sandudde, som utskjuter mellan de tvenne floderna, mötas de tvenne stora strömdragen, och Missouris vatten framtränger i en hvirfvelformig rörelse, begärligt att blanda sig med broderflodens klarare element, som glittrande dansar omkring sin gråa smutsiga ifrån vestra Amerikas vildmarker kommande äldre broder. Men Missisippi, liksom om den försmådde att förena sig med denna ohyfsade anförvandt, emyger sig förläget bort under den mörka skogen på den motsatta stranden, och bevarar sin individualitet under en ling sträcka nedanföre i en smal genomskinlig ådra. tilis denna ådra blifver allt mindre, och Mississippi under mycket motstånd slutligen förlorar heia sin sjelfständighet. Omkring er half svensk mil ifrån flodernas sammanlopp liknar den förut klara Mississippi en blackgrå lergyttja. Vid denna gyttja reser gig den stora och rika staden S:t Louis med sina hundradetals Angbåtar liggande längsefter flodstranden. Insen stad kan vara bättre belägen för en vidsträckt handel än S:t Louis. Hela unionen skattar till dess handelsrörelse, som allaredan stiger till nära hälften i värde af Förenta Staternas hela utländska handel. Floderna Mississippi, Misaouri, Ohio och Iilinois befaras ef dess flottor, och äfven med de norra store intjöarne bar det en direkt vattenkommunisation. Arligen tillväxer staden med anpabba steg i betydenhet och rikedom. År 1830 hade Jen endast51,852 innev., men räknar nu 94.000. Af dessa utgöres omkring en fjerdedel af tyskar. 1 anseende till min korta vistelse ; staden hade jag ej tillfälls att formiera någon oekantskap med der boende svenskar. H Kantzow från Stockholm drifver här, i kom pani med en Amerikanare, ansenlig han-j deisrörelse och ätnjuter stort anseende. Til: enne landsraan blef jag beledsagad af er Amnerikanare ; men oaktadt jag tvenne gånge: ) sökte honom, kunde han ej träffas, Den ny:re delen af staden har mycket vackra, breda och reguliära gator, hvilka upplysas med gas. S:t Louis förses, likazom de fiesta större sär i Förenta Staterna, med vatten genom i SISTER NAD underrättat Vivian om mitt besök, ty han syntes öÖfverraskad att träffa mig; men han kastade kring rummet denna snabbe, missslkocermma hlialk hiyarmad on man olla om